Som den gången jag bjöd en förälskelse på fiskgryta och hon frågade efter ketchup. Jag hade stått vid spisen i timmar. Men visst, hon fick sin ketchup.
Det är bara en av alla saker och händelser som gör att mänskligheten är dömd att gå under i förtid. Så ser jag på saken. Vad spelar det för roll om jag skeppar en och annan ketchupätare till Orienten? Vi ska ändå alla åt samma håll.
Jag fick ett telefonsamtal inatt. Receptionen ringde på mig vid 03:00. Sedan kopplade de fram sultanen. One more, one more viskade han en sprakande telefonlinje. Så fick jag hennes namn och var jag kunde finna henne. Motvilligt antecknade jag uppgifterna på en servett och fick till sist veta att leveransen måste ske om fyra dagar, när skeppet ligger i hamn och byter resenärer.
Sömnen förstörd. Lika bra att börja planera. Satt uppe och rökte resten av natten. Försökte läsa. Nu börjar jakten igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar