den prostituerade sanningen

Greger tittar på mig. Slår ner med blicken. Tittar på mig igen.

"Så vadå?" säger han, "vi ska inte vara vänner längre?"

Jag suckar.

"Det var inte det jag sa, Greger. Jag sa att jag behöver ta lite tid för mig själv. Jag är less på att jobba. Jag är less på att skriva den där bloggen. Jag är less på mina egna tankar. Och jag erkänner; jag är less på dina tankar också. Jag reser kanske bort. Ser en annan horisont."

"Tänker du smuggla diamanter i röven nu igen?"

Suck igen.

"Nej Greger. Jag är färdig med allt det där. Jag behöver bara en paus."

"Det låter i alla fall som att du inte vill vara vän med mig längre."

"Men vänskap är väl mer än så?" säger jag. "Vänskap är.."

"Du behöver inte berätta för mig vad vänskap är. Det vet jag redan. Att lära mig något om vänskap skulle vara som att lära en hora att knulla."

"Är du en hora Greger?"

"En hora utan vänner. Det är jag det."

"Okej vi ses Greger. Jag hör av mig när jag är tillbaka."

Greger suckar. Vi kramar varandra. Jag går. Han står kvar. Vad händer nu?

Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vänder mig om.

"Greger?" ropar jag.

Han sätter ena handen bakom örat.

"Om jag öppnar en bordell i Japan så är du välkommen att komma över och jobba."

Greger gör tummen upp.