Det har blivit några genom åren. Man kommer liksom inte undan dem.
Den här är rödfnasig i ansiktet och skriker åt sin flickvän i mobiltelefonen. Han kallar henne för hora och säger att han aldrig borde ha betalat hennes bröst.
Vi sitter i hans deppiga Volvo och har varit och kollat på en sunkig tvåa på Kungsholmen som han vill att jag betalar fyrahundratusen för. Det finns inget förhandlingsutrymme, förstår jag. Vill jag bo på Kungsholmen så är det bara att betala för svartkontraktet.
Jag sitter tyst och rädd i bilen när han pratar/vrålar till sin flickvän. Jag vill bara bli avsläppt. Det här är en dålig idé. Vid ett rödljus så fingrar jag på dörrhandtaget och överväger att bara hoppa ur. Svartmäklaren fnyser åt mig. Han har avslutat telefonsamtalet.
"Ni vill gärna bo i innerstan men ni vill inte betala" säger han utan att se mig i ögonen.
"Nej jag betalar, det är bara att fyrahundra är väldigt mycket pengar för mig."
"Jag slänger ju i princip lägenheten efter dig" säger han.
Jag funderar. Jag kanske kan få loss ett förskott på arvet. Jag kanske kan sälja mig nere på Plattan. Vad som helst.
Han släpper av mig på Sveavägen och jag hoppar ur. Han vevar ned rutan och spänner ögonen i mig.
"Om några år säljer jag den åt dig för sjuhundratusen. Fattar du? Det är bombsäkert."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar