Du vet, jag behöver mina Rågsved-coffe mer än vad jag behöver litteraturen numera. Saker har bytt plats med varandra i tillvaron. En gång i tiden kunde jag strunta i att sova för en stund med Milan Kundera. Nuförtiden blandar jag min Rågsved med samma mani.
Vad är då en Rågsved-coffe undrar kanske du? Frågan är om jag ska berätta det verkligen. Herregud, ungdomarna som läser Stockholm Under Ytan kan ju få för sig saker. Som att blanda till den själva. Tro mig, jag är en gammal jävel men jag vill ingen illa. Möjligen mig själv men ingen annan.
Okej. Det är kaffe, grädde, farinsocker och 6 cl alcogel (finns på många allmäna toaletter). Rör om detta med en stjärttermometer.
I efterhand har man ju förstått att Milan Kundera skulle ha behövt rätt många Rågsved-coffe för att slappna av lite. De där böckerna som förgiftade min hjärna och mitt hjärta. Det kokade kanske över, jag tror det slutade så. Han lurade många över det litterära stupet!
Istället började jag titta på Youtube-klipp på extremt feta människor som la sig i vattensängar. Jag blev som besatt av de där filmerna. Sängarna sprack! Det var vatten överallt! Det var omöjligt att sluta titta. Och för att hålla mig vaken så drack jag kaffe. Och sen behövde jag något starkare. Och när pengarna tog slut så fick jag bli påhittig.
Som en söndrig spanjor sa till mig en gång när han hade fått ner mig i brygga: Det är bara fantasin som sätter gränser. Vi kan göra det här på två sätt; på mitt och på mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar