Lyckas ta mig in backstage efter spelningen med The National på Cirkus. Går rakt fram till sångaren och säger åt honom att hälla upp en drink åt mig. Sen berättar jag att spelningen var OK men att det fanns vissa saker som måste justeras till kommande gig.
Efter det raggar jag på en tjej som står lutad mot kylskåpet. Jag drar en vals om att jag skriver låtar till bandets nästa skiva och att jag räknar med att ha med sju spår när den väl kommer ut om ett år. Hon verkar ganska väck men blir ändå lite imponerad. Jag puttar undan henne och plockar ut ett par Becks ur kylskåpet som jag öppnar med tänderna. Jag räcker över en bärs till henne.
Det kommer in en snubbe i prickig kavaj som verkar vara turnéledare eller nåt. Dom där jävlarna ska man hålla sig undan. De har en näsa för att nosa upp logeråttor och slänga ut dem. Jag låtsas vara inbegripen i ett djupt samtal med tjejen och hon protesterar inte; hon flinar bara och kan inte fixera blicken.
Mycket riktigt. Den prickiga kavajen lägger en hand på min axel och frågar mig på engelska vem jag är. Det ska han skita i. Jag får tag i en gitarrsladd som hänger på en krok och kastar den runt hans hals och drar åt. Tvingar ner honom på knä. Några ur bandet reser sig ur sofforna och tänker kasta sig över mig. Jag knäar den prickiga kavajen över näsan så att blodet sprutar. Sedan backar jag ut ur lokalen och tar tjejen med mig. Ingen rör sig när vi försvinner ut i Stockholmsnatten.
Jag får tag i en taxi och vi hoppar in i baksätet.
"Jag kan inte förklara det där" säger jag till tjejen.
"Du behöver inte förklara" säger hon. "Det är så jävla coolt att du skriver låtar till The National tycker jag."
"Sure baby. Det är jag som drar in all stim."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar