En sängkammarfars

Han står på alla fyra i vattensängen och jag ser dubbelt, rummet snurrar, jag fokuserar allt vad jag kan på hans svanktatuering men ingenting hjälper, jag tror jag måste kräkas, jag drar mig ur honom med ett kraftigt ryck och faller baklänges, det finns ingen säng kvar där jag tror att den ska finnas, jag ramlar ner från sängen, slår i golvet, det gör vansinnigt ont men jag tar mig upp från golvet, han har vänt sig om och kommer emot mig, han vill inte att jag ska gå på toaletten, han är arg för att jag inte avslutade det vi påbörjat, han famlar efter mig, får tag i mig, vill ta mig i munnen men jag vill inte, jag måste gå på toaletten, jag kommer tillbaka, jag lovar, försöker jag säga, men jag känner hans tänder, han menar allvar, i alla fall i en sekund eller två. Så är jag loss. ”Plopp” låter det när han släpper taget om mig med läpparna.


Hans badrum är nyrenoverat och doftar vanilj. Jag sluter ögonen och ser tatueringen i svanken framför mig igen. Den är gjord på Bali, han berättade det tidigare i kväll innan han stack tungan i mitt öra och vispade runt och gjorde rent örongången på vax. När jag bad honom ta andra örat också så gjorde han det. Bali. Så billigt på något vis. Vad skulle han dit att göra? Det sa han aldrig, men han är ingen surfarkille, han har inga magrutor och bröstmuskler på det sättet som vågorna har slipat fram genom åren. Kanske var han där för knarket, vad vet jag.

Jag undrar om jag någonsin kommer att ha nytta av honom.

Rummet slutar snurra. Jag behöver inte kräkas. Dricker ur kranen. Hör honom ligga och nynna i sängen, självbelåtet. Jag är slak. Har ingen geist längre. Tror inte att det här kommer att fungera. Om jag klär på mig och tar en taxi tillbaka till stället så hinner jag troligen få med mig någon annan hem i stället. Eller ska jag bara strunta i det kanske. Åka hem. Somna. Jag drar på mig kläderna och går ut till honom. Han tystnar mitt i sången när han får syn på mig och mina kläder. Han vill fråga varför men gör det inte. Stolt kanske. Jag lägger huvudet på sned, hoppas att han ska förstå. Sedan går jag.

I taxin tvekar jag. Men så väljer jag att säga hemadressen och föraren trampar på gaspedalen. Stockholm ligger regnigt och stilla utanför fönstret. Jag skulle vilja somna i bilen men tvingar mig själv att hålla mig vaken. Efter en kvarts tystnad är vi framme och jag betalar och kliver ur. Tittar upp mot mitt fönster. Det är mörkt. Klockan är över fyra på morgonen. Jag tar trapporna upp, inte hissen, sätter nyckeln i låset och går in i hallen och tar av mig skorna. Borstar tänderna, tvättar mig under armarna och förhuden, slår på lite rakvatten på halsen och går in i sovrummet. Kryper ner i sängen så stilla jag kan. Min fru rör lite på sig.

”Hur var det ikväll?” frågar hon.

”Vi hade roligt men jag tog det lugnt” säger jag. ”Jag har bara suttit och pratat jobb med Kent och Mattias.”

”Du luktar gott.”

”Älskling vi måste sova, det är sent.”

Hon somnar om. Jag kysser henne på pannan och lägger mig på sidan. Sömnen kommer till mig på ett ögonblick. Och allt blir stilla.