På väg dit solen aldrig skiner

Som den gången jag klev in på banken i motorcykelhjälm. Vad tänkte jag på? Klart folk bakom diskarna slängde sig på larmet. Två gubbjävlar brottade ner mig på golvet och sen fick jag ligga där och vråla tills polisen dök upp och vi kunde reda upp det hela.

Jag är en tankspridd människa. Född sådan. Jag bara gör saker.

Som när jag fick ett paket av en främling precis när jag klev på bussen som skulle köra mig från Israel till Dahab i Egypten. Jag bara: Tack ska du ha. Sen blev det blåljus vid gränsen och en pistol i nacken och fyrtioåtta timmar i isoleringscell innan två ledsna svenska tjänstemän fick hämta ut mig.


Numera passar jag mig noga. Vad det än gäller; jag tänker alltid två gånger. Jag vet att det är trist men tänk på alternativet. Det går ju inte. Jag försöker vara en ansvarstagande make och familjefar som inte gör bort mig. Håller ihop fortet, liksom.

Men visst. Det går fortfarande åt helvete emellanåt.

Som den gången jag matade lillan med blåbärsgröt i nyinköpt ljusblå kostym och vit skjorta, precis innan jag skulle gå ut på jätteviktig middag med chefen. Du stryker mig över håret och säger så ja så ja. Men det är så dags då.


Jag hade en skurhink på huvudet inne i städskrubben när vi knullade på firmafesten och hoppades att ingen skulle känna igen mig. Jag vet, det var naivt. Men dom hade väl för fan inte behövt titta efter? Ingen sköter sig själv nuförtiden, tvärt emot vad media säger. Det är inte alls sköt dig själv och skit i alla andra, det är raka motsatsen, alla lägger sig i, tar fram sina telefoner och plåtar och publicerar.


Jag gör väl samma sak själv på Twitter jag erkänner. Jag är som du. Du är som jag. Etc. Etc. Etc. Etc. Etc. Etc. Etc. Osv. Osv. Osv. Jag vill dö. Så är det nog om sanningen ska fram. Jag tänker inte alls två gånger. Det är lögn. Tänker mig att jag springer in på banken igen i motorcykelhjälm med en av ungarnas knallpulverpistoler dragen och får det hela överstökat.


Om du är sugen på att hänga med in i mörkret så säg bara till. Det skulle vara fantastiskt om vi kunde bli en hel armé av knallpulverpistoler som rusade in på banker i alla stadsdelar på ett givet klockslag. Att jag inte har tänkt på det förut. Det är ju inte dumheter. Det är ju konst.