Tomas hittade ett par fantastiska vita bomullsbyxor i Italien, när han var där långweekend med sin kompis Martin. De hängde på ett klädrack utanför boutiqén och när han provade dem så satt de perfekt. Fyrtio euro, ett kap. Sedan flög de hem till sina fruar.
"Du går fan inte utanför dörren i de där brallorna", sa Tomas fru när hon fick se dem på honom.
"Men herregud, det är bara ett par byxor", vädjade Tomas.
"Inte ett steg. Hör du det?"
Men Tomas struntade i vad hon sa och veckan efter det gick han ut med Martin på Riche och tjejerna var som galna.
"Vafan, de tar ju mig på kuken", skrek Tomas till Martin för att överrösta musiken.
"Gör inget förhastat nu", sa Martin. "Det är bara byxorna."
Tomas upplevde ett lyckorus han aldrig tidigare känt. Han ville ta över världen. När han kom hem mitt i natten väckte han sin fru.
"Du", sa han. "Jag vill skiljas. Jag är värd något bättre än dig."
Hon flyttade ut redan ett par dagar senare, rödgråten och trött. Tomas ställde sig i duschen när hon gått med sina resväskor och sedan torkade han sig och satte på sig byxorna. Ner till Riche igen. Tomas hann precis innanför dörren, innan en servitör råkade spilla fyra glas rödvin över hans byxor. Det var bara att vända hem igen och kasta in byxorna i tvättmaskinen. Kvällen var fortfarande ung. Om han körde byxorna på snabbprogrammet och torktumlade dem efteråt, skulle han hinna ner till midnatt igen och vara kung trots allt.
Han fick en chock när han plockade ut byxorna ur tvättmaskinen. Vinet var kvar, det gick inte bort. Dessutom hade tyget dragit ihop sig, byxorna passade en dvärg numera. De var förstörda. Förtvivlad slängde han dem i sopnedkastet på väg ut till taxin. Han hade satt på sig ett par jeans och tänkte testa lyckan i alla fall. Men det var inte samma sak. Ingen såg åt honom inne på Riche. Nästa morgon ringde han upp sin fru.
"Du", sa han. "Kom hem igen. Jag har tänkt om. Nu vet jag att det är dig jag älskar."