tisdag 18 februari 2014

Damm har blivit Massolit.

Jag har fortsatt förlagskontrakt och nästa roman kommer i oktober 2014, på Massolit Förlag istället för på Damm.

Min sida hos Massolit Förlag hittar du här: Peo Bengtsson

Kärleken passerade här en gång som kom ut i september 2013, går nu att låna hem som e-bok. Du behöver ditt lånekort tillgängligt. Sedan kan du ladda hem boken här: Kärleken passerade här en gång.

Kolla också Pricerunner, var du kan köpa romanen till bäst pris: Pricerunner

Och kom ihåg: Det är feelgood. Inte feelbad.

/Peo


torsdag 13 februari 2014

Greger flyttar in.

Greger tog av sig vigselringen när han var på toaletten hemma hos Lena. Han skulle bara tvätta händerna och det var ju egentligen märkligt att han tog av sig ringen, det kunde han hålla med om. Men nu blev det så och självklart så rullade ringen in under badkaret och försvann bland silverfiskarna.

"Lena och jag rev bort badkaret", sa Greger. "Men nej."

"Ingen ring?"

Greger skakade på huvudet. Jag vågade inte ställa frågan om hur Majken hade tagit det och det behövde jag inte heller. Det räckte med att titta på Greger så förstod jag.

"Behöver du sova på min soffa ett tag?" frågade jag.

Greger suckade. Han hade hela världen på sina axlar.

"Det är fan vad hon ska vara svartsjuk alltså."

Samma dag kom Greger över med en resväska. Han hade packat ner två jeans, en skjorta och en flaska vin.

"Jag glömde tandborste och kalsonger", sa han. "Kan jag låna av dig?"

"Ja, med en så fin gäst som kommer med en flaska California White från 2013, då kan jag inte göra annat än öppna mina portar och hälsa dig välkommen."

Men Greger såg sårad ut och jag ångrade mig genast.

"Majken har gömt undan årgångsvinerna", sa han.

"Till sig själv eller för att inte du ska dricka dem?"

"Vad är skillnaden?"

Jag gick ner och köpte pizza. Sen satt vi i soffan och åt och drack vitt vin. Det fanns inte så mycket att säga. Majken hade temperament och Greger var en mes. Jag tänkte att det skulle lösa sig på ett par dagar. När vi hade suttit där ett par timmar och glott på tv, bäddade vi åt Greger i soffan. Sedan släckte vi ljuset.

"Kan vi inte gå på Fjärilshuset i morgon?" frågade Greger precis när jag höll på att somna.

"Varför då?"

"Jag har aldrig varit där", svarade han. "Jag ser det här som en semester. Nu har jag tid att göra vad jag vill ett par dagar."

"Och då ska du gå på Fjärilshuset? Med mig som reseledare?"

"Vi pratar om det i morgon när du inte är så trött och grinig", svarade Greger. "Sov nu."


onsdag 12 februari 2014

Trassel med relationerna.

"Hur många versioner av Visions of Johanna tål du?" frågar M.

"Pröva inte din lycka", svarar B. "Dessutom hoppas jag på att du menar låten av Bob Dylan och inget annat."

"Så klart jag gör", svarar M.

"Ja då är mitt svar att jag inte står ut med en enda."

Fast M har redan gjort en spellista med sju olika versioner, alla klockar in på över sex minuter och nu trycker han på play.

"Jag går och handlar", säger B. "Skicka ett mess när du har lyssnat färdigt."

Detta är den brända jordens taktik. Eller i vart fall så har de äktenskapliga grälen ändrat form och flyttat in på Spotify. Ingen kan veta säkert vad som gäller längre. M och B är grälsjuka och börjar spela musik för varandra som den andre inte gillar. Det handlar om att röka ut sin partner ur lägenheten.

"Ni beter er som småungar", säger F när B sätter sig med sin kaffekopp.

"Jag vet. Men hur gör man för att gräla konstruktivt?"

"Det gör man inte. Man skriker åt varandra, kastar en vas i golvet och sedan kör man makeupsex."

"Vad du än gör, så gift dig aldrig", säger B och suckar.

F stelnar till och ser allt annat än glad ut.

"Har du glömt att du var brudtärna på mitt bröllop?" frågar F sen.

Det hade B glömt. Men inte längre. Nu minns hon det tydligt.

"Jag är ledsen", säger hon. "Vet inte vad det är med mig längre."

Då kommer ett sms från M: Färdig med Dylan. Redo för lite återförening. 

"Fy fan, jag tar in på hotell i natt", säger B rätt ut i luften.

"Berätta inte vilket för M", svarar F. "Så att han inte kan ringa och bombhota hotellet, som han gjorde sist." 

At your service

Stockholm Under Ytan har en Facebooksida. Du hittar den här: STOCKHOLM UNDER YTAN

/Peo

fredag 7 februari 2014

Sammanträde med bokcirkeln.

Så Phil sitter redan på plats när vi andra kommer in på Storstad och han har beställt in en hink med öl, men när jag sträcker mig efter en så slår han mig på fingrarna och säger att jag får beställa min egen hink, för den här är minsann bara hans. Servitören tittar på oss med avsmak när han tar upp beställningarna (tre hinkar till), men det ser ut som om han tänker göra oss till viljes och servera det vi vill ha.

"Okej. Dags för månadens bokcirkel", säger jag och förklarar mötet öppnat.

Vi har läst Egenmäktigt förfarande och nu är det meningen att vi ska prata om den.

"Vem vill börja?"

Petter börjar mumla om att han kom halvvägs in i boken, men sen tröttnade han eftersom ingenting någonsin hände och därför började han läsa en biografi om Yngwie Malmsteen istället.

"Kan inte jag få prata om den, om biografin istället?" frågar han.

Men vi andra skakar på huvudet. Servitören återvänder till vårt bord med tre hinkar öl. Det ser löjligt ut när han kommer bärande på hinkarna. Jag vill fråga honom varför han inte går två gånger, men det vågar jag inte för då blir jag kanske inte serverad.

"Du då?" frågar jag Ankan. "Har du läst Egenmäktigt förfarande?"

"Skulle aldrig falla mig in", svarar Ankan. "Det sa jag redan förra gången vi sågs, när vi hade bokcirkel om Liknelseboken. Om vi ska hålla på och läsa såna här skitböcker, då dyker jag bara upp för ölen."

"Phil?" säger jag.

Nu sätter jag mitt hopp till honom. Phil brukar man kunna lita på. Men Phil verkar ha suttit ett tag på Storstad och mycket riktigt, nu avslöjar han att detta är hans andra hink och att han väldigt gärna vill hinna med en tredje också, innan han måste hem och sova.

"Ja, jag har läst den", svarar Phil. "Jag borde väl gilla den. Jag menar, det är lite Stockholm, lite kärlek och lite filosofi om vart annat."

"Men?"

"Ja, jo, jag gillar den. Lite. Det är jättebra att den inte är så lång."

Mer än så har inte Phil att säga om boken. Nu förväntar jag mig att alla ska titta på mig och undra vad jag tycker om boken. Men mitt sällskap verkar ha glömt att vi har en bokcirkel. Ankan och Petter har börjat prata om ett rockband som de vill gå och se nästa helg.

"Hallå! Jag då? Vill ni inte veta vad jag tycker om boken?"

Deras ansikten vänds mot mig. Tystnad. Tror inte det är förväntan jag känner riktas mot mig. Men ändå.

"Jag tycker den är okej", säger jag. "Men jag gillar inte att karaktärerna inte utvecklas det minsta. De är samma personer på första och sista sidan."

"Det är bra", säger Ankan. "Då vet vi det. Vilken blir nästa bok vi ska läsa?"

"Kan vi inte läsa Yngwie-biografin?", frågar Petter. "Då är jag redan klar till nästa möte."





torsdag 6 februari 2014

Det känns som om vi måste prata.

Bodil kommer hem med två par boxhandskar som hon har köpt på Teknikmagasinet.

"På Teknikmagasinet?"

"Det var rea", säger hon. "Två par för fyrahundra."

Så vi drar på oss boxhandskarna i vardagsrummet under kristallkronan eftersom Bodil säger att "hon inte kan vänta" och sedan är vi igång.

"Vi kanske skulle ta undan mattan också, så att den inte blir veckad och förstörd?" säger jag.

Då får jag en smäll över näsan som gör så jävla ont. Rummet snurrar och jag ser blixtar inuti huvudet som försöker ta sig ut genom varje kroppsöppning. Det är fruktansvärt.

"Varför gjorde du så där?" säger jag.

Bodil vevar med armarna för allt hon har i världen, som en väderkvarn, med slutna ögon, hon ser inte vad hon håller på med. Jag tar ett steg åt sidan, dels för att jag fortfarande är yr, men mest för att jag har så ont i näsan. Bodil gör ett utfall åt mitt håll, där hon tror att jag befinner mig, men slår ner två blomkrukor i fönstret istället. Krukorna splittras mot golvet och det är jord överallt. Då kommer hon ur sin trans.

"Vafan flyttar du på dig för? Nu får du sopa upp den här röran."

Hon sliter av sig boxhandskarna och slänger dem på soffan och lämnar rummet. En dörr slår igen, gissningsvis låser Bodil in sig på toaletten. Jag står kvar, kvicknar långsamt till, får av mig handskarna och går och hämtar en sopskyffel.

"Det känns som om vi behöver prata", försöker jag säga en timme senare, när allt känns lite lugnare.

"Vi måste åka ner på stan och köpa nya blommor", svarar Bodil.

"Ska vi se om vi kan få pengarna tillbaka för boxhandskarna? Har du kvar kvittot?"

"Vilka boxhandskar?" frågar Bodil.


söndag 2 februari 2014

Boken utan skyddsomslag.








Känns som om flera har missat att kolla under skyddsomslaget. Grym formgivning av Maria Sundberg och en påminnelse om varför det är så roligt att äga böcker man läser.

/Peo