fredag 27 december 2013

Mannen utan ryggrad

Den första romanen, som släpptes ursprungligen på Norlén & Slottner i september 2012, kommer nu i pocket på Ponto, redigerad och delvis omarbetad, med nytt bokomslag.

Jag satt på nätterna och skrev den, varje vaken timma av mitt liv (när jag inte var tvungen att befinna mig i ett kontorslandskap utan syre) gick åt till att sammanfoga meningarna. Det är en snabb berättelse, jag hade den inuti mig, det vara bara att låta den komma ut. 

Anledningen till att vi valde att redigera romanen, var för att det finns partier som helt enkelt behövde förstärkas, bara lite, skruva på vissa meningar, göra allting tydligare. Jag är stolt över slutresultatet. 

"Mannen utan ryggrad" finns ute i bokhandeln första veckan i januari 2014. 



Jag ser det som första delen av tre, även om man aldrig kan kalla det för en trilogi, det jag hittills har skrivit. Men i "Mannen utan ryggrad" tar allting fart, folk är unga och växer upp, försöker genomföra sina drömmar och vågar älska på riktigt, kanske för första gången i sina liv. 

I "Kärleken passerade här en gång" har samma människor (med andra namn) blivit äldre. Det finns mer att förlora, det gör ont att vilja olika saker, att upptäcka olikheterna som först verkade vara likheter. 

I den tredje romanen, som kommer ut hösten 2014, fortsätter storstadssagan. Det finns inte så mycket att berätta om den tredje boken just nu, jag får återkomma till det. Alla tre böckerna är fristående från varandra, men hänger ändå ihop, vill jag påstå. 

Jag läser och tar anteckningar, försöker hitta ett nytt spår att följa. Det är ingen brådska, jag väntar ut det, vet att berättelsen kommer till mig så småningom. Behöver hitta utmaningen, det som lockar att berätta, vi får se vad det blir. 

Om kärleken i "Mannen utan ryggrad" skriver jag så här: Hon var den sista människan i mitt liv. Efter henne fanns ingenting." 

Jag vet, det är obotligt. 

/Peo 




måndag 16 december 2013

Sammanfattning av hösten 2013, för "Kärleken passerade..."

Här följer en lista på länkar till information om "Kärleken passerade...", som kom ut i september 2013. Höstens länksamling!

Tack till alla er som läser, som hör av er, som lånar boken på bibliotek, eller köper den fina utgåvan som är formgiven av Maria Sundberg på Damm Förlag.




http://bokhora.se/2013/karleken-passerade-har-en-gang-peo-bengtsson/

http://boksmakarna.se/fredagsintervjun/2-6-fredagsintervjun-peo-bengtssson/

http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/skilsm%C3%A4ssa-%C3%A4r-som-att-d%C3%B6-en-smula-m%C3%A5nga-m%C3%A4n-har-nu-skrivit-b%C3%B6cker-p%C3%A5-temat-2484939

http://www.thebookpond.se/show.php?id=1101

http://www.litteraturmagazinet.se/peo-bengtsson/karleken-passerade-har-en-gang/recension/elin-lucassi

http://mettespocketblogg.wordpress.com/2013/12/04/karleken-passerade-har-en-gang-av-peo-bengtsson-en-forjakla-bra-roman-om-livet-karleken-och-den-livsnodvandiga-vanskapen/

http://audreyfenn.wordpress.com/2013/12/10/karleken-passerade-har-en-gang/

http://hd.se/kultur/boken/2013/09/16/karlekens-kretslopp/

http://www.provlas.se/karleken-passerade-har-en-gang/

http://tidningenland.se/2013/12/13/manadens-landbokpeo-bengtsson-laser-ur-sin-bok/

http://bokcirklar.se/2013/09/intervju-peo-bengtsson/

http://zellysbokblogg.blogspot.se/2013/10/karleken-passerade-har-en-gang-av-peo.html

http://norran.se/2013/09/nojekultur/karleken-passerade-har-en-gang/

http://www.youtube.com/watch?v=9fmBG8JeQ1M

http://cinnamonbooks.wordpress.com/2013/12/03/karleken-passerade-har-en-gang/

http://miaeggimann2.blogspot.se/2013/10/peo-bengtsson-karleken-passerade-har-en.html

http://sprakkarringen.wordpress.com/2013/09/15/karleken-passerade-har-en-gang/

http://vandblad.wordpress.com/tag/karleken-passerade-har-en-gang/

http://sagasbibliotek.blogspot.se/2013/09/utlast-karleken-passerade-har-en-gang.html

http://ytterligare.blogspot.se/2013/09/karleken-passerade-har-en-gang.html

http://boktokig.blogspot.se/2013/09/karleken-passerade-har-en-gang-av-peo.html

http://jennifershorna.blogspot.se/2013/10/recension-karleken-passerade-har-en.html

http://cattisboktips.blogspot.se/2013/09/karleken-passerade-har-en-gang-peo.html

http://www.marcusbiblioteket.com/?p=6512

http://www.pureretreat.se/blog/2013/11/22/K%C3%A4rleken-passerade-h%C3%A4r-en-g%C3%A5ng.aspx

http://boozenbooks.wordpress.com/2013/09/16/bookedbok-karleken-passerade-har-en-gang/

http://adlibrisbloggen.com/2013/08/29/karleken-passerade-har-en-gang/

http://dorasbokprat.blogspot.se/2013/10/karleken-passerade-har-en-gang.html

http://www.vackerunderbar.se/?p=37374

http://vastmanbok.blogspot.se/2013/10/karleken-passerade-har-en-gang.html

http://annasbokhorna.blogspot.se/2013/09/karleken-passerade-har-en-gang-peo.html

http://kulturbloggen.com/?p=75715

http://bokparet.blogspot.se/2013/11/karleken-passerade-har-en-gang.html

http://bok.deliquate.se/2013/karleken-passerade-har-en-gang-2

http://bokboxen.blogspot.se/2013/08/gastbloggaren-peo-bengtsson.html

http://www.direktpress.se/viivasastan/Arkiv/Artiklar/2013/08/Pa-spaning-efter-en-bra-historia/

http://www.boktjuven.com/2013/08/gastbloggare-peo-bengtsson-stjal-fran.html

http://dagensbok.com/2013/09/14/tankar-fran-en-bokmassa/

http://booksdreams.se/artiklar/vilken-stjarnkvall-goteborg/

http://somettsandkorn.blogspot.se/2013/09/karleken-passerade-och-lite-tavling.html

http://www.youtube.com/watch?v=8QNyiTIbRVU




Bilder från Bokmässan 2013. Fotograf från Books & Dreams (de två första) och Anna-Lena Löf (det sista.)


Tack för allt, du som läser.

/Peo



fredag 13 december 2013

"Kärleken passerade här en gång" är Månadens LAND-bok.

http://tidningenland.se/2013/12/13/manadens-landbokpeo-bengtsson-laser-ur-sin-bok/

Intervju i senaste numret. Relationer, sex, droger, magkänsla, pratar skrivande och läsande, med mera. Intervjun är gjord på Café Valand, av Håkan Steen.

/P

onsdag 11 december 2013

Flygplatspappa

Jag står på Frankfurt Airport med två olika Chanelparfymer i händerna och kan inte bestämma mig. Vilken är det nu som Brenda brukar använda? Jag lär mig det aldrig och kommer aldrig att göra det heller. Jag stoppar ner båda parfymflaskorna i min shoppingkorg. Vågar inte chansa. Den flaska som Brenda ratar kan jag alltid sälja på ebay.


I korgen har jag redan petat ner två whiskyflaskor och ett par Toblerone. Det är till mig själv när jag behöver gå ner i garaget och vara i fred. Sprit och choklad har den rätta dövande effekten på mig. Så mycket har jag lärt mig efter alla dessa år och resor. Jag betalar varorna och får allt paketerat i en inbrottssäker påse.
Stannar framför butiken som säljer skjortor och slipsar och inser att jag behöver ekipera mig. Slipsen jag har på mig har fläckar av brunsås från igår. Det gick lite vilt till vid middagen, helt enkelt.  Jag sliter av den och slänger den i en papperskorg. Sedan går jag in i butiken och köper tre vita skjortor från Boss. Till detta adderar jag fyra nya slipsar, två från Armani och två från Massimo Dutti. Hon bakom kassan känner väl igen mig och nickar igenkännande. Jag har varit här många gånger förut. Faktum är att merparten av min garderob är inköpt på flyplatser runt omkring i Europa. Och varför inte? Det är ett effektivt sätt för mig att alltid se välklädd ut. Oavsett vad som har hänt dagen innan.
Jag tar mina nya kläder och går in på toaletten. Kastar snabbt min skjorta i toalettstolen och byter till en ny. Knyter en av de nya slipsarna runt halsen och ser med ens mycket proper ut igen. När jag försöker spola ner skjortan blir det stopp i toaletten och vattnet svämmar över. Jag lämnar snabbt toaletten åt sitt öde och går bort mot gaten som mitt flyg mot Stockholm ska avgå ifrån.
En ny butik har öppnat sedan sist. Jag är på väg förbi den eftersom jag är så koncentrerad på att snabbt komma bort från översvämningen inne på toaletten. Jag vill inte riskera att någon ska ropa efter mig och ställa mig till svars. Men den här butiken är helt enkelt för bra för att ignorera. Jag står utanför och tittar in.
 Adult Costumes. De saluför olika förklädnader som kan vara bra att ha. Jag går in i butiken och fastnar för Border Babe, en grön kort klänning som jag gärna önskar se Brenda arrestera mig i. Köper till ett par pilotglasögon och en batong och hoppas på det bästa. Och känner att när jag ändå är här så är det lika bra att köpa upp mig på ett par olika förklädnader till henne för att täcka varje tillfälle. Det blir en Sexy Santa Helper, för att överleva julen. Jag brukar alltid bli så deprimerad över julen av all glögg så det kan inte skada med en lite annorlunda tomte efter Kalle Anka.
Och så köper jag också en Say Ahhh Nurse Adult Costume om jag skulle känna mig febrig, vilket jag inser att jag kommer att göra då och då. Till detta inhandlar jag en liten vit sjuksköterskeväska innehållande handklovar, låtsassprutor och ögonbindlar.
Jag överväger också allvarligt att köpa en zebrakostym till Brenda, men känner expeditens allvarliga blickar från sidan och står över. Istället betalar jag allt som jag har plockat på mig och märker hur pulsen stiger. Nu känner jag mig mycket motiverad att komma hem.
Nu är jag fullastad med kassar och vill bara ta mig ombord på planet och få sitta ner med min flygplansmat och bli flugen hem och inte behöva tänka mer. Men då slår det mig att min femtonåriga dotter inte har fått något ännu. Godis och leksaker är ett passerat kapitel, det duger inte. Jag går in i närmaste duty free och köper en limpa Lucky Strike åt henne. Det får duga.
Sedan går jag ombord och sjunker ner i business class och känner mig mycket nöjd med vad jag uträttat på Frankfurt Airport denna eftermiddag.

tisdag 10 december 2013

Jobba på den förbannade tvättbrädan


Dom säger jag måste börja träna. Jag vill inte, men herregud, inget får man bestämma själv. Först prövar jag lyckan på ett gym som man når genom en smal gång från gatan. Man tar tre trappor ner och går genom katakomberna och kommer ut i en träningslokal som en gång måste ha varit en bilverkstad. Det är hårt och autentiskt och det slamrar metalliskt när killarna höjer och sänker vikterna i maskinerna. På väggarna har det bildats kondens och lokalen doftar skogshuggare. Inte en skogshuggare, utan trettio skogshuggare instängda i en skog.

Klientelet här nere går på en cocktail av Rohypnol och anabola. Det krävs ingen expertis för att avgöra den saken. Och klädkoden är strikt: vitt tajt linne, kamouflagebyxor och flip-flops. Alla i lokalen har rakade huvuden. Jag är mycket tveksam, men byter i alla fall om till fula kortbyxor och Ramones-t-shirt. Jag inser att detta bara kan sluta i förnedring men jag kan inte backa ur nu. Jag är ju här. Jag velar runt i lokalen och lyfter lite vikter pliktskyldigt. Sätter mig i en maskin eller två och försöker se ut som att jag vet vad jag håller på med. När jag känner att tillräckligt lång tid har gått för att alla ska tro på lögnen att jag verkligen har fått en genomkörare så sträcker jag ut mot en ribbstol och längtar till duschen. Då blir jag hejdad av en varulv. Han har hår överallt utom på huvudet.
”Vafan, stretchar du?”
”Ja?”
”Då tänjer du ju bort allt som du har tränat upp” säger den ludne.
”Fast det är väl ändå bra att stretcha efter ett träningspass?” frågar jag med darr på rösten.
”Det är helt överskattat.” Han ler brett. ”Ni gör alla samma misstag.”
Han synar mig uppifrån och ner.
”Du ska få ett bra tips grabben. Du är en spinkis som vill bygga muskler, eller hur? Då kan du inte hålla på och stretcha. Dessutom måste du äta rätt hela tiden för att bli stor.”
”Okej.”
”Du ska bara äta grönsallad sex dagar i veckan.”
”Inget annat?”
INGET ANNAT!”
Han spänner sin högra biceps och klämmer på den med sin vänstra hand. Samtidigt putar han med munnen och beundrar sig själv. Jag tror att han är lycklig.
”Sedan, den sjunde dagen så chockar du kroppen med två pizzor.”
Jag står tyst. Vågar inte säga något. Han ger mig en blick.
”Men sådant förstår väl inte du? Stick till frisören och krulla håret, popgosse.”
Just där och då bestämmer jag mig för att lägga ner de här alternativa gymmen och i stället göra som resten av fårskocken och köpa ett kort hos en större aktör.

måndag 9 december 2013

Alla manus måste ha ett soundtrack


Det kommer alltid att börja med att jag hör en låt. Först vet jag inte om jag gillar den, men det är något som gör att jag behöver lyssna en gång till i hörlurarna. Om låten går in i ryggmärgen andra gången, det kan vara en melodislinga eller en textrad som sätter sig, brukar det sluta med att jag öppnar datorn. Bra låtar och album ger mig idéer som jag vill skriva ner.

När jag har hittat låten kan jag inte sluta lyssna på den. Jag skriver i fyra timmar i stöten och låter låten gå runt i lurarna lika länge. Det slutar med att det tjuter i öronen och att jag måste sticka ut och springa eftersom jag håller på att bli galen. Nästa gång jag sätter mig behöver jag samma låt igen. Blir inte fri.

Jag har mycket tydliga musikminnen från skrivandet av Mannen utan ryggrad, min debutroman. Jag stod på en flygplats och hörde en låt en städare spelade på sin radio. Då flög jag hem och visste vad boken skulle handla om. Samma sak med Kärleken passerade här en gång. Jag satt på ett café när personalen spelade en poplåt som golvade mig. En låt till varje roman. Jag vet aldrig när den kommer, bara att den måste göra det. Om jag skriver tio romaner har jag ett album med spretig inriktning.

Det spelar ingen roll vilka låtar det handlar om. Givetvis är det skämslåtar. Men det viktiga är att det blev två berättelser. Min poäng är att det blir inget skrivet förrän jag har hittat låten. Alla manus måste ha ett soundtrack. Och just det ja, igår när jag satt uppe sent och glodde på havet, då hörde jag en låt för första gången som nu håller på att krossa allt motstånd. Kanske blir det en fortsättning på Kärleken passerade här en gång, kanske något helt annat. Den som lever får se.

(Ursprungligen till bokcirklar.se)

tisdag 3 december 2013

Kramer mot Kramer.

Så har jag läst ut den, romanen av Avery Corman från 1977. Filmen såg jag någon gång under åttio- eller nittiotalet. Filmen är bra, Dustin Hoffman och Meryl Streep (och Justin Henry) är briljanta. Dock finns det en del saker i romanen som helt försvann i filmatiseringen.

Där filmen helt fokuserar på Teds kamp för att få behålla sitt barn, och självklart också på hans egna förvandling från oduglig förälder till något bättre, så har texten en dimension till, där man bättre begriper varför Joanna Kramer gör det hon gör.

Det är en genial berättelse och jag är glad över att jag läste den efter att jag själv skrev "Kärleken passerade här en gång." Flera personer har antytt att böckerna har likheter, och visst, det handlar om skilsmässa i båda berättelserna. Men det är också den enda likheten. Varför är jag då glad att jag inte läste boken innan jag själv satte mig ner och skrev? Jo, för att det är en oerhört drabbande berättelse som Avery Corman har skrivit, jag är övertygad på att min bok hade tagit intryck (och stryk) av att ha läst den innan. Den hade kanske blivit mindre min i sämsta fall.

Den här boken går att hitta billigt på Bokbörsen, om du vill. Jag tycker verkligen om berättelsen, men också språket i den, som om författaren bara har berättat sin story rätt upp och ner, utan några omvägar. Där hoppas jag att vi har en likhet, jag vill helst göra samma sak om jag kan.

Visst finns det en del passager som känns förlegade osv, jag stör mig på några personporträtt och beskrivningar som känns onödigt övertydliga. Men den oförfalskade kärleken som Ted känner för sitt barn finns närvarande i texten, hela tiden. Och trots att jag kunde berättelsen utantill, att jag visste hur det skulle sluta, satt jag ändå på toaletten på kontoret och fällde en tår. Eller två, kanske.




Tramporgel i december.

Svårt att gå runt Nina Ramsbys version av Fredmans Epistel, behöver den i mitt blodomlopp, nu när det är som mörkast. Doktorn ordinerar den morgon och kväll.

Nina Ramsby – Fredmans Epistel 72 - Glimmande nymf

Läser ut en bok, tar en promenad. Borde börja skriva på en ny text. Men det är inte writer´s block vi pratar om, inte alls. Samlar i ladorna, funderar på vilken text som måste skrivas nästa gång. Vad som kan vara intressant, för dig och för mig.

/P







måndag 2 december 2013

Saker du alltid återvänder till.

Nick Drake. Tanken på hennes läppar. Eftermiddagarna på Rörstrandsgatan, i solen, mot väggen, när butiksägaren kommer ut med två koppar kaffe. Richard Yates. Antikaffären på Upplandsgatan. Utrikesterminalen på Arlanda. Taxikön utanför Centralen. Det där lilla caféet vid Mariatorget. Ebay. Uppförsbacken mot Skinnarviksberget, utsikten, minnena av sommarkvällarna där, när du slog sönder vinflaskan mot berget av misstag, och ni blev tvungna att bli förälskade i varandra utan alkohol. Kustvägen. Stugan vid havet. Din dator, den som blixtrar till allt oftare och strax tar med sig alla ord du inte sparat på sticka i graven. Joni Mitchell. Cuban high heels. Vännerna som försvann. Drömmarna som lever vidare. Snöslasket utanför biblioteket. Sommarnätterna på Debaser. Kartongen i källaren med alla bilder. Smärtan du åsamkat de som följde dig en bit på vägen. Din far. Din mor. Din syster. Din bror. Julgransförsäljaren i hörnet av de båda gatorna. Ögonblicksbilderna på näthinnan, från källaren med bardisken, besvikelsen över allt som aldrig blev. Till den blå himlen ovanför Gärdet, på rygg i gräset, drakar som korsar ditt synfält. Din födelsedag, någons begravning, en akutmottagning mitt i natten. Till lammgrytan och det tjuriga vinet. Till bartendern på Elefantpojken, alltid mot din vilja. Köpenhamn. Paris. Frankfurt. Firmafesterna som smakar beskt. Löpbandet på gymmet. Tennismatcherna i din barndom. Till flickan som gav dig det tomma paketet på din sexårsdag. Löftena du gav men aldrig höll, som återkommer i drömmarna, rycker upp dig ur din sömn, plågar. Nick Drake. Alla halmstrån, förväntningar, misslyckanden, orosmoment, allt skövlande av känslor genom åren, hela känslospektrat, allt och ingenting alls. Gravstenen på Skogskyrkogården. Hunden du ägde som sprang bort. När fritidsgården brann ner till grunden. Hur du stal pengar från din bäste vän. När du skar upp pungen på taggtråden som låg på muren du ville över. Eldarna nere på stranden. Han som stal henne från dig genom att spela Hotel Carlifornia på akustisk gitarr. Hur du vann henne tillbaka med Tracy Chapman. Estonias lampor som försvann i horisonten, det var sista gången ni såg varandra. Kroppen virvlar runt i havet, fiskarna äter vad de kommer åt, så tänker du på det. Dörrvakterna på Hornstull Strand som förväntar sig bråk. Alla band på Kägelbanan. När du sålde ditt pass i Bombay till en människosmugglare. Nick Drake.

söndag 1 december 2013

Okänd fotograf


Min syster, på den tiden hon var flygvärdinna. Vet inte exakt var och när bilden är tagen, men gissningsvis någonstans över Atlanten. (Min syster är hon till höger. Hon var - och är fortfarande - en jävel på att balansera kaffekoppar på huvudet.)