Det regnar så mycket så att larmet på bilen går igång. Vi sitter under en markis på Rörstrandsgatan och söker skydd. Ingen säger något. Båda stirrar på brunnen i gatan som tar in vatten.
"Undrar om det blir översvämning" säger du, utan att förvänta dig ett svar från mig.
Cyklister och fotgängare som har blivit överraskade av regnet far förbi. De har inget att skydda sig för längre, de är redan genomblöta och försöker bara ta sig hem. Deras kläder klistrar sig mot kropparna.
"Förlåt" säger jag.
"För vad?" säger du.
"För att det regnar."
Det var jag som föreslog att vi skulle gå ut, sätta oss någonstans, promenera, försöka igen, en sista gång. Det var sol på förmiddagen och jag tänkte att det kanske kan bli okej, vi kanske kan göra det här ett par timmar och faktiskt stå ut, börja om, bryta det gamla. Men nu med regnet förstår jag att det helt enkelt inte är meningen.
"Jag är så jävla trött på folk som klagar på vädret den här sommaren" säger en gubbe som går förbi. "Men nu får det vara nog. Vilket jävla skitväder!"
Sedan går han vidare. Vi sitter och tittar efter honom. Jag tänker att det är i alla fall bra att vi hann in under markisen innan skyfallet kom.
"Jag går nu" säger du. "Jag skiter i om jag blir blöt. Jag vill hem."
Och så går du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar