Mårten har en tjej från Trollywood. Hon bor där sedan ett par år tillbaka och försöker att etablera sig som skådespelerska. Några gånger i månaden går hon på auditions och söker diverse roller i filmer och pjäser. Det går så där. Under tiden, i väntan på det stora lyftet, jobbar hon som servitris på ett café för långtradarchaffisar. Hon heter Linda, men har döpt om sig till Trixie.
”Vet du hur jag tänker?” säger jag till Mårten.
”Nej, hur tänker du?”
”Att hon borde åka över till Hollywood istället. Byt Trollywood mot Hollywood.”
”Varför då?”
”Därför att det finns långtradarfik i Hollywood också.”
Mårten vet att jag har rätt och Linda – eller Trixie som hon också heter – skulle nog vilja åka, men då skulle flygbiljetten bli så dyr varje gång de skulle ses.
”Det är billigare att åka till Trollywood” säger Mårten.
”Allting är billigare i Trollywood” säger jag. ”Det är just det som är poängen.”
Så Mårten skriver ett mejl till henne. Säger att han tycker att de båda två ska åka över. Det är inte värre där än här. Hon svarar med vändande post att hon vill göra slut med honom.
”Vadå slut? Varför då?” frågar jag.
”Jag skrev mejlet med typsnittet Comic Sans” svarar Mårten. ”Det gillade hon inte.”
”Det förstår jag. Fast det är väl inte skäl för en uppsägning av förhållandet?”
Men det är det tydligen. Trixie – eller Linda som hon också kallas av sina vänner – är känslig för det där med typsnitt.
”Jag skulle ha valt Garamond” säger Mårten. ”Man ska alltid välja Garamond.”
”Det var en dyrköpt lärdom Mårten, men nu vet du det till nästa gång.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar