Så kommer jag på det. Det är genialt.
”Z” säger jag. ”Det finns någon som du måste träffa.”
Hon följer med mig till Peppar, där jag har stämt träff med Erik. Han har beställt in en karaff Sangria som han håller på att tömma själv. Jag presenterar dem för varandra och vi sätter oss vid bordet. Servitrisen, hon som alltid är så förbannad, kommer förbi och undrar vad vi ska ha.
”Två tomma glas?” försöker jag och pekar på kannan med Sangria.
”Nej nej nej” säger Erik. ”Jag behöver verkligen den här solo.”
”Okej. Två glas då. Fyll dem med något.”
Servitrisen försvinner bakom baren. Erik är röd kring munnen, av Sangria. Han har inte märkt det själv. Z ser inte road ut, inte alls på det vis jag hade hoppats på.
”Jag tänkte att ni två skulle träffas” säger jag. ”Seså, prata nu med varandra.”
”Du tar med dig Z – som är din flickvän – till Peppar för att du vill dumpa över henne på mig?”
”Z är inte min flickvän. Snälla Z, säg till Erik att du inte är min flickvän.”
”Tänker jag inte göra.”
”Jisses” fortsätter Erik, ”du är verkligen sjukare än jag kunde ana.”
”Jag vill slå dig på käften” säger Z.
”Kan vi inte göra det?” säger Erik. ”Vi tar ut honom på gatan och nitar honom båda två.”
”Okej okej, det här var ett misstag. Förlåt mig. Jag förstår om jag har sårat er. Hur kan jag gottgöra det här då?”
Båda i kör:
”Du tar notan för hela kvällen.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar