Mitt liv som författare.

På förlaget råder total förvirring när jag dyker upp. Polisen står i fikarummet med dragna vapen, men jag orkar inte fråga. Jag går in till Pamela och stänger dörren. Hon sitter på sitt skrivbord.

"Jag måste få betalt nu" säger jag. "Det är kris."

"Du vet inte ens hur man stavar till kris. Jag fick hjälpa dig att stava rätt i hela ditt senaste manus."

"Men...är det inte just det som ni är till för?"

"Vilka vi?"

"Ni på förlag."

"Vad är ni till för då?"

"Ok vi släpper det. Det står poliser där ute som vill ha kaffe."

"Espressomaskinen är trasig."

Så jag tar med mig tre kartonger från förlaget, som innehåller Mannen utan ryggrad. Jag har fått Pamela att boka en taxi till mig på förlagets konto. Efter det åker jag runt till alla antikvariat jag kan tänka på och så säljer jag böckerna. Jag får ihop sjuhundra. Det räcker.

"Men är inte det att käka upp sina egna fötter?" säger Z samma kväll.

"Du får dra mig i en kärra" svarar jag.

Z ångrar förlovningen, det ser jag.