Allting var fjäderlätt, utom du min vän.

"Jag vill att vi gör det här på riktigt nu", sa du och såg mycket allvarlig ut.

Så jag kontrollerade hur mycket du vägde, när du ställde dig på vågen.

"74 kilo", sa jag.

"Bra. Då vet vi."

Så länge jag känt dig, klagade du över att din själ var så tung att bära. Det var som att du gick och släpade på en massa extrakilo. Så förklarade du det. Men jag trodde dig inte.

Två dagar senare lämnade du jorden. Sjukdomen tog dig.

"Vi måste väga kroppen", sa jag till sköterskorna.

"Varför då?"

"Det är hans sista önskan", svarade jag. "Vi måste ta reda på vad kroppen väger."

Så vi gjorde det. Vi vägde dig, bara ett par minuter efter att ditt hjärta slutat slå. Jag visste att det var fånigt, men jag hade ju lovat.

"54 kilo", sa sköterskan.

Då hade du rätt, trots allt tänkte jag.