Blåkulla nästa.

Gregers dotter tvingade sin pappa att måla sig blå i ansiktet och följa med henne på busellergodis-turné i huset. Det gick till så att dottern ringde på dörren till divese grannar, och när de öppnade dörren så sa hon bus eller godis och om grannen inte ville delta i leken så hoppade Greger fram med sin hotfulla uppsyn. Det brukade räcka för att få med sig lite praliner.

"Det är fint att du lever dig in i barnleken", sa jag. "Men tycker du inte att det är lite pinsamt?"

"Pinsamt? Varför skulle jag tycka det?"

"För att det är pinsamt."

Sedan blev Gregers dotter sjuk på påskafton och kunde inte fortsätta leken. Men Greger hade fått smak på godis och ville ha mer, så han gick själv till grannhuset och ringde på dörrarna och körde en visa om att han gjorde det för sin dotters skull.

Nordin öppnade dörren med ett praktstånd i kalsongerna. Greger kom helt av sig, stod stum och handfallen och visste inte vad han skulle säga. Nordin såg inte ut att ha all tid i världen; han var troligen upptagen med något annat och smällde igen dörren.

"Tänk att folk är utrustade så där på riktigt", sa Greger. "En jävla BULTSAX mellan benen."

"Lägg ner det där nu. Sluta trakassera folk", sa jag.

Han ringde mig sista dagen på påsken och jag frågade honom hur det hade gått. Han hade väl inte fortsatt gå runt till grannarna? Jo, det hade han.

"Det där med Nordin var ju lite läskigt, men samtidigt gav det mig blodad tand", förklarade Greger. "Gosse vad det finns mycket stoff att gräva ur bakom lyckta dörrar."

"Tänker du skriva en bok om det?"

"En bok? Nejnejnej, inte alls. Jag är bara fruktansvärt nyfiken på vad folk pysslar med, det är allt. Och påsken känns som den perfekta förklädnaden för att få veta mer helt enkelt."