40årskris är bara förnamnet.

X kommer i sin röda sportbil och svänger in på grusuppfarten till hipstertorpet. Han har med sig såpbubblor till barnen och får kramar av alla. Det här är jobbigt för mig, eftersom I hade en crush på honom för länge sedan. Vi har pratat om det, jag är cool, det är inget problem. Fast egentligen är det nog det. Han har sin bil och sina såpbubblor och historier från diverse resor.

"Vad skäggiga ni är", säger han.

"Jag glömde rakhyveln i Stockholm", svarar jag.

"Man kan nästan tro att du och T låter bli att raka er, som såna där....såna där..."

"Hipsters", fyller jag i åt honom.

"Exakt."

X får ett eget rum på övervåningen och sedan lagar vi en stor måltid och X underhåller oss i flera timmar med berättelser från Argentina och Israel. Barnen vill sitta i hans knä och de säger unisont att de har saknat honom så mycket. Du kanske skulle vilja att X var din pappa? frågar jag nästan min dotter, men biter mig i läppen och håller käft.

I blir rödflammig på halsen, kanske är det vinet, kanske är det något annat. I alla fall så kommer hampabonden över och frågar om allt är bra. Underförstått: han vill sälja hampa. X nappar på erbjudandet, it takes one to know one, och sedan går X och I ut på trappan och sätter sig. Det säger inte att de vill vara ifred, men ingen vågar gå ut och störa dem, de får sitta där för sig själva. Jag är en mes, idiot, sopa, nolla osv osv, men jag läser saga för barnen på övervåningen och hoppas att jag ska kunna somna fort så att det snart blir morgon, när X måste åka vidare. När barnen har somnat, går jag ner till dem.

"Jag går och lägger mig nu", säger jag till I och X.

"Gör det", svarar I. "Jag kommer senare."

Sommarnatten är gudomlig. Horisonten är apelsinfärgad av solnedgången. Jag läser Jonathan Tropper, hoppas I ska komma, men det gör hon inte. Till sist somnar jag med boken på bröstet.