Fattiglappen som aldrig blev konstnär.

Greger säger att det kunde varit värre, men det är jag inte så säker på. Vi sitter på pantbanken vid Skanstull och pantar min fjärde gitarr.

"Den sista", säger jag.

"Ryck upp dig", svarar Greger. "Du kommer på något sätt att skaffa pengar."

"Jag är slut alltså. Jag måste flytta hem igen, jag har verkligen inga pengar."

Greger säger att jag alltid får sova på soffan hos honom om hyresvärden vräker mig och jag säger att det är nog ingen bra idé. Greger är MR Trubbel och jag har nog av trubbel.

"Du får tusen kronor för gitarren", säger hon bakom kassan.

"Tusen? Det är en Telecaster från 72. Den är värd tjugofem."

"Tusen."

Jag tar tusenlappen och vi står ute på gatan. Då börjar jag gråta. Greger lägger en arm runt mig.

"Kom", säger han. "Vi tar en öl så får du prata ut."

Servitrisen på det indiska haket kommer med våra öl. Hon vill ha betalt direkt. Greger letar efter plånboken i alla fickor på jackan. Sen ler han förläget och säger att han glömt den hemma. Så vi spräcker min tusenlapp.

"Du ser. Jag kan inte flytta till dig. Det blir problem."

"Kommer du på andra tankar så hör av dig", svarar Greger. "Det är i alla fall skönt att vara ute på Söder igen. Ska vi gå vidare efter den här?"