Hipstertorpet strikes back

Det ligger ett värdshus uppe vid E45, rätt nära vårt hipstertorp, som vi kör förbi varje dag när vi åker in till Sunne. Det ser inte mycket ut för världen, men jag vet att vi måste dit, för reklamen som ägarna har satt upp lovar gott:

Värmlands Hotel Carlifornia!

En kväll tar vi bilen dit och kliver in genom dörren och det sitter två locals vid ett bord och dricker öl, i övrigt är lokalen helt ödslig. Det är inte så att the locals säger något - alltså kan inte samtalet plötsligt tystna när utbölingarna kommer - men om de hade pratat om något, skulle samtalet definitivt upphöra i samma ögonblick som vi gör entré.

Vi beställer fyra öl och T och jag får glasen fyllda hela vägen upp, men I och U får dem bara fyllda till hälften.

"Vad är detta?" säger U.

"Det är ett glas som är halvfullt", svarar jag.

"Jo, men varför?"

"Fruntimmer ska inte gå på krogen", svarar bartendern.

Och så är det med det. På Värmlands Hotel Carlifornia har inte verkligheten hälsat på de senaste trettio åren. T och jag markerar vårt missnöje genom att byta glas med I och U. Sedan sitter vi i baren en stund och känner kylan från the locals och från the manegement. Jag spelar på en maskin som stjäl alla mina pengar. I hittar en jukebox och vi lyssnar på Elvis. Vi beställer fler öl. Det går några timmar. När vi är klara så går vi.

"Vänta här nu", säger T. "Vi har ju druckit allihop. Ingen kan köra."

"Vi är på landet", svarar jag.

"Nej. Ingen kan köra."

"Menar du att vi ska checka in på Värmlands Hotel Carlifornia?"

"Det blir kul", säger I. "Vi tar över stället. Gör en kupp."

Jag vet inte vad det betyder, men jag förstår att det kommer innebära trubbel.