Dudy & Danny på Kibbutzen var parhästar i köket. Deras namn tillsammans lät som ett komikerpar från filmer på trettiotalet, och de gjorde anspråk på att försöka vara roliga också, under de långa varma timmarna vid stekpannorna. Fast mest var de slavdrivare, som gav oss volontärer massor av skitgöra som de själva inte ville göra.
"Det är mitt privilegium att be dig skala lök i sju timmar så att jag slipper", sa Dudy till mig.
"Absolut", sa Danny.
Sen satt jag där på en pall och skalade lök och lyssnade på Fleetwood Mac och kollade på tjejer som gick förbi. Livet lekte, kan man säga.
Dudy & Danny kom ofta ner i baren om kvällarna och raggade på volontärerna från Tyskland, Holland, Sverige, Danmark och England. Jag stod bakom baren och jobbade extra, så jag hade bra uppsikt över vad som hände ute på golvet. Det var en smitthärd. Alla låg med alla.
"Tiden har stått stilla", sa Danny och beställde en öl. "Här på kibbutzen är det fortfarande 1968."
Fast folk var oförsiktiga och fick hela tiden springa till sjuksyster och få antibiotika mot diverse sjukdomar som de drog på sig. Jag stod bakom baren, jag var frigid, jag hade annat för mig, så jag behövde inte äta antibiotika.
"Vad är oddsen på att man åker på en könssjukdom om man går ner i volontärbaren?" frågade Sofi mig en kväll när jag höll på att stänga.
"Det är nog fifty-fifty", svarade jag. "Och då behöver du inte ens ligga med någon."
Men plötsligt fick chefen för kibbutzen nog. Han hette Avi och var religiös. En kväll kom han ner till oss och stängde av musiken och hoppade upp på bardisken och tystade folk.
"Nu går ni hem och sover, allihop! Imorgon går ni alla till sjuksyster och får varsin karta antibiotika. Och sen äter ni den från början till slut och INGEN ligger med någon innan ALLA har ätit sin karta! Är det förstått?"
"Ja Avi", sa folk i kör.
"Vi kan inte ha folk som behöver springa på toaletten hela tiden, och som klagar på att de kissar taggtråd. Ni är för fan vuxna! Agera som det också."
"Ja Avi", sa folk i kör.
I köket nästa morgon: Dudy & Danny stod vid stekbordet.
"Jag tror att det är bra om ni käkar antibiotika också", sa jag. "Bara ett tips."
"Du grabben", sa Dudy. "Du gav just dig själv tvåhundra kilo lökskalning som ska vara klart tills ikväll."
"Det är mitt privilegium att be dig skala lök i sju timmar så att jag slipper", sa Dudy till mig.
"Absolut", sa Danny.
Sen satt jag där på en pall och skalade lök och lyssnade på Fleetwood Mac och kollade på tjejer som gick förbi. Livet lekte, kan man säga.
Dudy & Danny kom ofta ner i baren om kvällarna och raggade på volontärerna från Tyskland, Holland, Sverige, Danmark och England. Jag stod bakom baren och jobbade extra, så jag hade bra uppsikt över vad som hände ute på golvet. Det var en smitthärd. Alla låg med alla.
"Tiden har stått stilla", sa Danny och beställde en öl. "Här på kibbutzen är det fortfarande 1968."
Fast folk var oförsiktiga och fick hela tiden springa till sjuksyster och få antibiotika mot diverse sjukdomar som de drog på sig. Jag stod bakom baren, jag var frigid, jag hade annat för mig, så jag behövde inte äta antibiotika.
"Vad är oddsen på att man åker på en könssjukdom om man går ner i volontärbaren?" frågade Sofi mig en kväll när jag höll på att stänga.
"Det är nog fifty-fifty", svarade jag. "Och då behöver du inte ens ligga med någon."
Men plötsligt fick chefen för kibbutzen nog. Han hette Avi och var religiös. En kväll kom han ner till oss och stängde av musiken och hoppade upp på bardisken och tystade folk.
"Nu går ni hem och sover, allihop! Imorgon går ni alla till sjuksyster och får varsin karta antibiotika. Och sen äter ni den från början till slut och INGEN ligger med någon innan ALLA har ätit sin karta! Är det förstått?"
"Ja Avi", sa folk i kör.
"Vi kan inte ha folk som behöver springa på toaletten hela tiden, och som klagar på att de kissar taggtråd. Ni är för fan vuxna! Agera som det också."
"Ja Avi", sa folk i kör.
I köket nästa morgon: Dudy & Danny stod vid stekbordet.
"Jag tror att det är bra om ni käkar antibiotika också", sa jag. "Bara ett tips."
"Du grabben", sa Dudy. "Du gav just dig själv tvåhundra kilo lökskalning som ska vara klart tills ikväll."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar