måndag 19 mars 2012

Först lönen, sedan bönen.

Det är trashankarnas sammansvärjning på tunnelbanan när jag åker hemåt i gryningen. Han mitt emot mig har rödvin över hela skjortan, fast jag tror inte han har märkt det själv.

Klockan halv sex på morgonen är det skapelsens krona som har månadsmöte i vagn tre av sex, på väg mot Hässelby. En ledsen tomburk rullar fram och tillbaka över golvet i vagnen i takt med tågets rörelse. Vi är flera som sitter och tittar på den för att slippa titta på varandra.

”Jag tänker så här” säger en kille till en annan som sitter ett säte bort. ”Jag vill göra en film som handlar om ett skenande tåg som inte går att stoppa på väg mot Hässelby.”

”Det låter bra” säger den andre.

”En agent måste stoppa tåget innan det rusar rakt in i slutstationen ute i Hässelby, det går fort som fan, inget verkar kunna stoppa tåget.”

”Var börjar tåget köra någonstans då?”

”Jamen jag vet inte. I Rågsved kanske.”

”Rågsved. Det är bra. Det är skitbra.”

Sen säger de inget mer. Manuset till filmen är klart. Tåget stannar på Rådmansgatan och dörrarna öppnas. Ingen går av, ingen går på. Någons mobiltelefon ringer oavbrutet men det är aldrig någon som svarar. Jag vågar inte vända mig om för att se efter vems telefon det är som ringer. Det kan bara sluta med problem.

”Gud hoppar över sommaren i år. 2012 blir det höst direkt” hör jag en tjej säga.

Hon säger det rätt ut i luften. Hon pratar inte med någon särskild. Jag kliver av på S:t Eriksplan och lämnar underjorden. Utanför grillen festar måsarna på en överbliven hamburgare. På Rörstrandsgatan ligger en plånbok på trottoaren som jag plockar upp. Den innehåller några skrynkliga sedlar, inget mer.

”Påminn mig om en sak” säger en man i Samhalloverall som står och sopar ihop skräp med en liten skyffel när jag går förbi honom.

”Vadå?”

”Att sjukskriva mig nästa gång det är lönehelg.”

”Du är en hjälte, verkligen” säger jag och går in i min port.

Sedan står jag i köksfönstret och tittar på honom med en kopp kaffe i handen. Går inte och lägger mig. Undrar om tjejen på tunnelbanan får rätt; att Gud hoppar över oss i år. Det känns ju onekligen så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar