onsdag 3 oktober 2012

Bo i tredje hand

Det var först när du återvände som jag började sakna dig. Innan dess hade jag aldrig märkt att du var försvunnen. Det är märkligt. Att först inse att du hade varit borta, när du var tillbaka.

Hur kunde åsynen av dig fylla rummen med sådan tomhet? Jag kunde inte prata med dig om det. Det hade givetvis sårat dig för mycket. Du behövde värme nu när du var tillbaka, men själv insåg jag att jag inte var rätt person att ge dig det. Din återkomst gjorde det tydligt för mig att du inte längre hade en plats i mitt liv.

"Är du inte glad att se mig?" sa du.

"Jo" ljög jag.

Jag fick ett par ögon vid födseln som är sämst på att ljuga. Du läste mig direkt. Ett par timmar senare var du borta. Det tog inte längre tid för dig att packa ner dina saker. Jag satt tyst i soffan och låtsades inte om dig. Läste bok. Hade svårt att koncentrera mig. Du slamrade med porslin.

Ser dig på gatan ibland. En gång vart tredje år ser jag dig. Vet inte om du ser mig. Vi hälsar aldrig. Kanske är du fortfarande arg, fast det tror jag inte. Du har väl bara gått vidare med ditt liv. Kanske finns det någon som älskar dig, fast det tror jag inte heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar