Gravidburgare.

Vi går på MAX och Josefine beställer två megadeluxe-extra bacon-extra ost-extra hamburgerdressing menyer med plus plus cola och milkshake efteråt. Själv tar jag en vanlig hamburgare och en kaffe.

"Fan, Josefine. Vad är det som händer?"

"Jag vet inte. Man skulle kunna tro att jag är GRAVID."

"Hur har veckan varit?" frågar jag. "Har du mycket? Har du inte hunnit äta luncher, jobbat vid datorn och försöker ta igen alltsammans nu?"

"Jag gillar mat, helt enkelt. Det vet du."

Vi sätter oss vid ett bord och hennes tre brickor tar upp två stora bord och då får jag sitta med min bricka i knät för att det ska funka att sitta mitt emot varandra. Det är givetvis inte meningen, men en påse med strips ramlar över min kopp kaffe och muggen välter och jag får tre deciliter kokhett brunt vatten över skrevet.

"Åh, helvete vad ont det gör", skriker jag.

"Förlåt, förlåt, förlåt", kvider Josefine. "Det är mitt fel. Det är mina gravidburgare som tar all plats."

"Sluta snacka om gravidburgare", gråter jag. "Här blir inga barn gjorda. Mina fortplantningsmöjligheter är förbrukade i och med den här kaffefläcken över kostymbyxorna. Jag är KÖRD, fattar du?"

"Gud vad jag har blivit vimsig senaste månaden. Och jag vill bara ÄTA hela tiden. Det är helt otroligt."

"Får jag be er gå härifrån", säger en vakt som kommer fram till oss. "Ni stör ordningen."

"Vafan, vi är GÄSTER här!"

"Jo, men ni väsnas. Och du har kaffe över kuken", fortsätter vakten. "Ni kan välja på att ta med er maten härifrån, eller så ringer jag polisen."

"Gör man så  mot gravida kvinnor?" frågar Josefine.

Det får mig att stanna upp. Det får hela världen att stanna upp. Tiden, jorden, trafiken, livet tystnar, blir stilla i tre sekunder när sanningen kommer ikapp.

"Du menar att du är på smällen?" säger jag.

"Okej, det här är mer än vad jag kan hantera", säger vakten. "Jag ringer efter förstärkning."

"Kan du beställa tjugo lökringar innan de slänger ut oss", säger Josefine.