Om du har vägarna förbi.

Jag har börjat packa upp kartonger.
Slänger sådant som inte behövs.
Funderar över vad jag kan hänga på väggarna.
Väger nyckeln i handen, vänjer mig vid hur den känns.
Lystrar till grannarna. Lär känna dem på avstånd.
Betalar hyran.
Går ner på hörnan, växlar ett par ord med killen i tobaksbutiken.
Nyinflyttad? frågar han.
På adressen ja, i stadsdelen nej. Jag är så provinsiell, förlåt.
Till och med regnstänket mot rutorna låter annorlunda.
Senare samma kväll: Skriver du nåt? frågar hon på bussen.
Jag har fullt upp med att packa upp böcker, svarar jag med gråt i halsen.
Det har varit ett svårt år. Jag kan inte säga det enklare.
Finns inget att tycka synd om, allt är precis som det ska vara.
Rena lakan, tystnad, tv-flimmer.
Jag vill inget illa, men jag har så lite kraft.
Ändå är du välkommen, om du har vägarna förbi.

/Peo