"Det finns tre ställen på jorden som man måste besöka innan man dör" säger jag till Erik samtidigt som jag filar ner mina torra hälar med en fotfil i hans skinnfåtölj.
"Vilka ställen är det då?" frågar han och försöker ignorera allt hudmjöl som kleggar fast och som han vet att han kommer att få torka bort när jag har gett mig av.
"Vi filmälskare är ju ett speciellt släkte" fortsätter jag. "Vi måste söka upp källorna. Insupa samma luft som de stora filmmakarna."
"Du är ett jävla rövhål, kompis" säger Erik. "Men kom till saken bara."
Jag filar lite extra på mina hälar som straff för det där.
"Hollywood. Bollywood. Och Trollywood. Dessa platser måste besökas" säger jag. ”Där har det skapats stor film.”
"Min bästa film är en förväxlingskomedi med Tom Hanks och en Sankt bernardshund."
Jag vet att Erik är allvarlig. Jag får en sådan plötslig lust att börja gråta. Eller åtminstone såga av honom skallen långsamt. Det är ingen Sankt bernard. Det vet han väl?
"Jag vill i alla fall se alla de tre ställena innan jag dör" fortsätter jag så lugnt och samlat som jag bara kan.
"Själv är jag faktiskt bjuden på en pressvisning nu till helgen" säger Erik skadeglatt. "Men jag måste säga att inbjudan känns lite konstig."
"Varför?"
"Det står: Välkommen till pressvisningen av Änglagård, en grandios fortsättning på sagan vi alla känner till."
"Pretentiöst" säger jag. "Men knappast ögonbrynshöjande."
"Men det fortsätter: Har du redan sett filmen kan du bortse från denna inbjudan.”
”De tror alltså att du skulle ha tankat ner Änglagård i förväg bara för att du inte kunde vänta” säger jag.
”Hade det varit Tom Hanks och den där hunden igen så hade jag ju gjort det” säger Erik. ”Men nu när det bara är skinnjackan och hon gråttjejen så kan jag nog vänta till pressvisningen.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar