Två kvinnor sitter bredvid mig på Ritorno. Det är tidig eftermiddag och vi är inte många i lokalen. Den ena kvinnan är på riktigt dåligt humör. Jag försöker att koncentrera mig på min tidning och inte tjuvlyssna men utan framgång.
"Folk är i allmänhet fula" säger kvinnan som är förbannad.
"Nu tar du väl ändå i" säger den andra. "Jag tycker många i Stockholm är snygga. Klär sig snyggt."
"Det är en allmän missuppfattning att folk i stan skulle vara snygga."
Kvinnorna tystnar och dricker kaffe. Jag för koppen till läpparna och dricker några klunkar kaffe jag med. Jag vill inte göra något väsen av mig.
"Jag kan objektivt säga hur snygga folk är på en skala mellan ett och tio" säger hon med humöret.
"Sluta."
"Det är sant, jag kan det. Jag har aldrig fel. Han där tillexempel" säger hon och nickar mot mig, "vad skulle du säga att han är?"
Jag försöker sjunka genom golvet. Jag vill inte höra det här. Jag lusläser en annons för billig nötfärs. Jag läser den om och om igen. Jag kan inte förmå mig att titta någon annanstans. Kvinnan som inte är på dåligt humör vänder sig och tittar åt mitt håll. Hon gör en bedömning.
"En sjua" säger hon.
Tack. Det kan jag leva med.
Hon som har vaknat på fel sida stirrar på mig en stund. Jag vill dö nu.
"En tvåa" säger hon. "Den överviktiga busschauffören i morse som luktade urin var en etta. Så kass är inte den här killen. Därför får han en tvåa."
"Och då är du objektiv?" fortsätter hon som gav mig en sjua.
"Då är jag objektiv."
Sen reser de sig och går sin väg. Jag sitter kvar med min tidning. Jag stirrar fortfarande på samma annons. Herregud, det var verkligen billigt kilopris på nötfärs. Tänker jag om och om igen för att slippa tänka på något annat.
Underhållande läsning!
SvaraRaderaNästa gång måste du svara kvinnorna :)