Det är vackert. Det är konst!

Min bokförläggare har låtit mig få låna hans lägenhet medan han har tagit med sig sin älskarinna till Boston på en bokmässa.

"Du kanske kan skriva något vettigt" säger han innan han åker. "Och vattna blommorna. Glöm inte att vattna blommorna."

"Jag tänker gå igenom din privata post. Rota i dina lådor. Använda dina skjortor" svarar jag.

Jag får nycklarna i handen och så åker han. Jag är innanför hans dörr på två minuter och sjunker ner på en stol i hallen. Tar in lägenheten. Tystnaden. Överväger att inte tända upp utan tassa tyst genom rummen som en tjuv. Jag har aldrig varit i lägenheten förut, min bokförläggare har hela tiden hållt mig på avstånd och mött upp mig på caféer eller bjudit upp mig till sitt kontor.

Det hänger konst på väggarna. Alltså konst som i KONST. Allt är fult. Vardagsrummet är möblerat med tunga, gamla möbler. Arvegods känns det som. Det finns inget syre i rummet. Ytorna mellan möblerna känns trånga. Detta är inte ett rum att leva i. Här trevar man sig fram för att inte snubbla.

Jag sätter mig i en fåtölj bredvid ett bord med spritflaskor. Häller upp en drink. Sitter i halvmörkret. Jag har en vecka här i lägenheten för mig själv. Jag känner hur tröttnaden kommer över mig. Ingen vet att jag är här. Ingen mer än utsugaren och hans älskarinna med silikonläpparna.

I ett hörn av rummet står en docka i samma storlek som en människa. Det är ingen skyltdocka, vilket jag först tror att det är. Å nej, det är bara KONST igen. En fullstor docka alltså, med erektion. Jag förstår det inte. Hur kan man koncentrera sig på något annat än det där könsorganet som pekar ut riktningen? Jag skickar ett sms till min förläggare: hur mycket har du betalat för ståndet i hörnet? och får omgående tillbaka: rör inte skulpturen! gå inte ens nära den!

Det blir några drinkar till. Jag lyssnar på Roxy Music. Blir hungrig. Tar en kort promenad till Mc Donalds och köper med mig skräp. Hamburgare. Strips. Cola. Lökringar.

Mer Roxy Music. Mer drinkar. Jag tänder inte i lägenheten. Jag sitter livrädd i fåtöljen. Rädd för mörkret. Äter mig mätt. Det blir en lökring över. Jag kan inte äta mer. Reser mig upp och går bort till dockan. Skulpturen. Trär på lökringen. Tar fram min telefon och tar en bild. Skickar den till min förläggare.

Känner mig som en konstnär.