Våta fläcken

"Jag fattar inte varför alltid jag ska ligga i våta fläcken."

"Men det är ju du som har spillt för fan. Det är väl inte mer än rätt?"

"Det är ändå inte juste. Jag kan väl inte hjälpa att det är så naturen har konstruerat oss?"

"Tyst nu. Du har fått ligga. Det blev lite blött. Det dör du inte av."

"Alltså ibland är du så okänslig."

"Ring din mamma och gråt ut. Jag vill sova, okej?"

"Jag är märkt av min barndom. Jag blir aldrig fri."

"Suck."

"Jag var så kär i Adriana på dagis. Hon var ett år äldre och vackrast i världen. En vecka innan min födelsedag så kom hon med ett paket i famnen som täckte hela hennes ansikte. Det gav hon till mig. Men jag fick inte öppna det förr än på min födelsedag. Så en fröken ställde upp paketet på en hylla och sedan stod jag nedanför och stirrade upp mot det resten av veckan."

"Vad hände?"

"Födelsedagen kom. Jag var så stolt. Jag var så kär. Jag fick paketet och öppnade det. Det var tomt."

"Tomt? Du menar ingenting i det?"

"Precis. Det var tomt. Hon slog in ett tomt paket och gav till mig. Allt var ett skämt."

"Du måste ha blivit jätteledsen."

"Och nu är jag evigt dömd till att ligga i våta fläcken. Jag är en förlorare."

"Det måste betyda att jag är en nitlott?"

"Det var inte så jag  menade."

"Sov gott älskling. Eller förresten gör inte det. Rulla runt i kladdet och dröm mardrömmar."