detgårsönderdetgårsönderdetgårsönderdetgårsönderdetgårsönderdetgårsönderdetgårsön

Du och jag ligger i sängen med alla lampor släckta. Det ska föreställa att vi sover men det gör ingen av oss. I lägenheten bredvid knullar dom högljutt. Jag vet att du vet att jag vet att du ligger och räknar sekunderna tills de är färdiga så att det kan bli tyst igen. Det trycker över mitt bröst av sorg, för det är inte vi som låter så där fastän det borde vara det. Istället aktar vi oss noga för att röra vid varandra. Det finns fruktansvärt mycket mellanrum i den här sängen. På den här sidan väggen.

Om det ändå hade varit en vanlig lägenhetsfest som höll oss vakna. Säger jag nästan men hejdar mig. För du sover ju och jag vill inte väcka dig. Det dunkar i väggen. Jag håller på att bli galen. Du och jag  borde verkligen bara tända upp i lägenheten och skämta om det. Skratta tillsammans igen. När slutade vi med det?

Minns du när jag målade asfalten utanför ditt fönster med vit färg och bred pensel? Jag skrev att jag inte ville leva utan dig med stora bokstäver och sedan när du rullade upp gardinen på morgonen och tittade ut så såg du det. Jag låg hemma och väntade på ditt samtal efter det där. Visste att det skulle komma. Dröjde med att svara när det kom. Spelade först oförstående. Sa att det måste vara någon annan beundrare. Att jag inte kunde stava ordentligt. Att du inte skulle tro på allt som du läste. Och sedan sa jag att jag menade det; att jag inte ville leva utan dig. Vi satt tysta i telefon och lyssnade på varandras andetag.

Det var svårt att upptäcka hur tråkiga dina vänner var. Jag försökte verkligen. Lagade middagar till dem och drog mina skämt. Så tom på insidan efteråt. Kände mig som en enkelriktning. Du såg ju det på mig. Det blev att vi bara var med varandra. Slutade träffa folk. Och hade plötsligt inget gemensamt. Inga influenser. Bara TV4 och diskussioner om hur hårdkokta äggen skulle vara.

Grannarna gör allt det där som vi en gång gjorde. Jag har kapslat in mig själv i dvala och hoppas att det ska hålla hela vägen fram till stupet. Det är becksvart där jag står och kanske tar golvet slut ett steg åt sidan. Jag fasar för att falla men vet att det måste hända. Det är nog i natt det händer. Det är här jag tar slut. Samtidigt som hon på andra sidan väggen får sin andra orgasm bestämmer jag mig för att packa väskorna imorgon när du har gått till jobbet. När du kommer hem på eftermiddagen är jag inte längre kvar. Mina drömmar är borta och du får ha dina garderober ifred.

Den tanken gör ont att tänka. Det värker i tinningarna av sorg. De tystnar på andra sidan. Somnar i varandras armar. Det är ännu ett par timmar till gryning. Jag somnar också.