”Jag är fruktansvärt förbannad på Berlusconi” säger Katarina och spottar nästan fram orden.
”Vad är det med italienarna egentligen?” fyller jag på.
”Skönt att kvinnorna där tar tag i saken i alla fall. Det nordafrikanska upproret verkar sprida sig norröver Europa, även om föremålen för dess vrede skiftar.”
”Mmm. Hoppas de avsätter honom. Han kvinnosyn är förfärlig.”
”Det daltas med männen för mycket. Det gäller inte bara Italien. Det är för fan samma sak i Sverige.”
”Okej?”
”Allvarligt. Killarna hänger inte med i skolan längre, för de spelar dataspel hela nätterna och fattar inte hur en miniräknare fungerar. Tjejerna däremot, presterar och utbildar sig. Men vilka är de som får de bästa jobben?”
”Killarna?”
”Exakt!” vrålar Katarina.
”Ja det är otäckt faktiskt.”
”Och då och då läser man någon snyftartikel om hur synd det är om killarna. Om kraven. Om mansrollen som är i gungning. Get your shit together för fan!”
”Absolut. Du har rätt.”
”Alltså, vad spelar det egentligen för roll om killar får lägre betyg i skolan när de sen ändå går ut i samhället och får högre lön?”
”Italien – Sverige, samma skit.”
”Fast italienarna har sin Vongole trots allt. Jag är fan beredd att suga av kocken för en bra Vongole.”
”Har du smakat min? Vongole alltså.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar