ditt sexiga lilla svin

Jag tänker stå kvar här framför dig och om du blinkar så missar du troligen revolutionen.

Där jag kommer ifrån vissnade alltid alla krukväxterna mitt i sommaren. Där jag kommer ifrån slutade bussarna att gå långt innan jag hade tänkt tanken. På slutet hade jag inte ens ork att knyta näven i fickan.

Det låter säkert konstigt men jag minns att jag som åttaåring stirrade in i källarväggen och inte förstod hur jag skulle klara av det. Och därifrån blev det inte enklare. Det var en trång värld där ingenting fick plats.

Hela den tiden ligger under stroboskop. Enstaka bilder. Rörelsemönster som inte riktigt sitter samman. Att försöka parera katastrofer och undvika fotbollskillarna som snärtade med sina handdukar i duschen. Att sitta längst bak i klassrummet och överleva.

Hon som gav mig en bok vid havet och sa läs. Det var första gången någonting gick sönder och jag tyckte om det. Jag har fortfarande kvar boken men inte henne.

Det tog många år att skrapa ihop till biljetten. Det är ingenting man gör i en handvändning. Drömmarna var gratis men ingenting annat. Och då var ändå pengarna den enkla biten. Till sist så rullade landskapet förbi. Klumpen i halsen av förväntan. Tanten på tåget som frågade hur det var fatt. Hur hennes fråga fick mig att börja gråta.

Och sedan upptäckte jag att drömmarna var svåra att genomföra. Det fanns aldrig några garantier. Varje trappsteg följdes bara av ännu ett. Till sist blev jag andfådd och upplevde en annan sorts syrebrist. Alla lögner som jag fick genomleva när jag kom hem igen på besök. Hur jag ljög sönder mitt ansikte.

Vill inte prata mer. Förstör mer än det bygger. Någon spelar den där låten. Kom upp på dansgolvet ditt sexiga lilla svin. Jag vet inte om det här är en början eller ett slut eller både och.

Jag vet bara att det är nu.