Alla refuseringars moder.

Problemet med hans personlighet, var att han inte hade någon fantasi. Så därför, när han lade fram ett par noveller till mig och bad mig läsa dem, så anade jag att det skulle bli en mardröm. Vilket det också blev. Det stod ingenting där som lockade, tvärtom, han berättade vidriga historier om hur han tände på katter.

"Det här måste vara på riktigt", sa jag till honom. "Du har ingen fantasi, du har inte hittat på det här."

"Klart jag har. Jag är författare."

"Nej, du är inte författare. Du är en kille som vill vara författare."

"Elakt."

"Sluta skriv. Du kan aldrig bli bra. Du har andra kvalitéer."

"Jag har skickat in novellerna till Metallarbetaren som har utlyst en tävling."

Två veckor senare ringde chefredaktören för Metallarbetaren. Jag var där när det hände.

"Jag har övervägt att polisanmäla dig", sa chefredaktören till honom. "Du har problem och jag tror att du ligger med katter, vilket är olagligt. Skicka aldrig något till oss igen och SKRIV INGET MER ÖVERHUVUDTAGET."

De la på.

"Nå?" sa jag. "Tror du mig nu då, när jag säger att du inte är författare?"

"Okej okej okej jag fattar. Jag måste jobba hårdare med min konst, jag är missförstådd."

"Du är inte missförstådd. Du är polisanmäld!"

"Redaktören på Metallarbetaren gjorde aldrig det. Han hotade bara att göra det om jag skrev något mer."

"Fantastiskt", sa jag. "Då är det väl bara att sätta sig och skriva mer, så är vi av med dig."

Sedan dess har jag aldrig mer fått läsa något av denna författare.