torsdag 14 februari 2013

Hokus pokus

Något gick fel när jag var din assistent i kistan uppe på scenen. Du hade sagt åt mig att inte vara orolig, allt var fejk, du skulle inte såga mig i två bitar på riktigt.

Men det gjorde du.

Jag kände hur sågen klöv mig. Jag försökte skrika men det hördes inget. Publiken skrattade och applåderade.

The show must go on osv osv etc etc.

Nu ligger jag här på Danderyd. Det som är kvar av mig. Min övre halva. Benen borde också vara här, men ambulansen som skulle ha kört hit dem hade fel på låset till bakdörrarna. Mitt under färden så öppnades dörrarna och nederdelen av mig ramlade ut på körbanan. Allt blev bara mos.

Simsalabim, så att säga. 

2 kommentarer:

  1. Här skrattar jag högt och skamset som till Pulp Fiction. Befriande och fel.

    SvaraRadera
  2. Blev tvungen att kolla tillbaka, det här är en av de bästa texterna du har levererat på den här bloggen.

    SvaraRadera