Men sedan missade jag bussen, bara för att jag stod för länge framför spegeln och hade ambitioner med min frisyr och därför fick jag traska halva vägen i snöslasket och moccaskorna som min älskade gav till mig i ett svagt ögonblick blev förstörda.
Jag vrickade foten på jobbet men fick inte gå hem. Chefen skällde ut mig och sa att jag var oansvarig som skadade mig, när vi hade så mycket gäster och det fanns så mycket brickor som behövde plockas bort så att gästerna fick någonstans att sitta. Jag grät på toaletten, rökte en cigarett, räknade sekunderna.
På eftermiddagen låg det bara räkningar på hallgolvet när jag kom hem. Jag loggade in och lade in dem på rätt datum, men visste inte hur jag skulle få ihop några pengar för att kunna betala dem. Sedan ringde P och bjöd mig på en öl nere på Rabarber. Camilla Henemark var där. Hon var ledsen, mer ledsen än någon annan jag tidigare sett, men bartendern sa att jag inte skulle bry mig om henne, för det var det ingen annan som gjorde.
P hade sagt upp sig och tänkte flytta till Sardinien. Jag undrade om jag kunde få en öl till innan P gjorde slag i saken och det kunde jag. Sedan gick jag hem igen.
"Det är konstigt att du bor i Stockholm", sa P när vi pratade på telefon samma natt. "Du gillar inte folk, så varför bor du i en storstad?"
"Fast jag bor i Vasastan i alla fall", svarade jag. "Det är den stadsdel där människor hatar varandra allra mest, så jag är bland likasinnade. Det är därför vi har valt just Vasastan; för att vi tycker så illa om andra människor."
"Sardinien finns där ute" sa P. "Kom dit när du behöver något annat."
Till sist lyckades jag somna, fast oroligt, för jag skulle halta iväg till jobbet nästa morgon igen, det visste jag. Jag vaknade i gryningen och klev upp. Men sedan missade jag bussen, bara för att jag stod för länge framför spegeln och hade ambitioner med min fris
Jag vrickade foten på jobbet men fick inte gå hem. Chefen skällde ut mig och sa att jag var oansvarig som skadade mig, när vi hade så mycket gäster och det fanns så mycket brickor som behövde plockas bort så att gästerna fick någonstans att sitta. Jag grät på toaletten, rökte en cigarett, räknade sekunderna.
På eftermiddagen låg det bara räkningar på hallgolvet när jag kom hem. Jag loggade in och lade in dem på rätt datum, men visste inte hur jag skulle få ihop några pengar för att kunna betala dem. Sedan ringde P och bjöd mig på en öl nere på Rabarber. Camilla Henemark var där. Hon var ledsen, mer ledsen än någon annan jag tidigare sett, men bartendern sa att jag inte skulle bry mig om henne, för det var det ingen annan som gjorde.
P hade sagt upp sig och tänkte flytta till Sardinien. Jag undrade om jag kunde få en öl till innan P gjorde slag i saken och det kunde jag. Sedan gick jag hem igen.
"Det är konstigt att du bor i Stockholm", sa P när vi pratade på telefon samma natt. "Du gillar inte folk, så varför bor du i en storstad?"
"Fast jag bor i Vasastan i alla fall", svarade jag. "Det är den stadsdel där människor hatar varandra allra mest, så jag är bland likasinnade. Det är därför vi har valt just Vasastan; för att vi tycker så illa om andra människor."
"Sardinien finns där ute" sa P. "Kom dit när du behöver något annat."
Till sist lyckades jag somna, fast oroligt, för jag skulle halta iväg till jobbet nästa morgon igen, det visste jag. Jag vaknade i gryningen och klev upp. Men sedan missade jag bussen, bara för att jag stod för länge framför spegeln och hade ambitioner med min fris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar