Jag minns fortfarande morgonen efter nittiotalet. Det beror på en massa saker, men mest på att jag fortfarande var vaken när ljuset återvände. (Det är inte sant, det är inte alls därför jag minns morgonen efter nittiotalet, det var ju så mycket som symboliskt tog slut, det är därför jag minns det så väl.)Visst, jag var berusad, hade säkert druckit hela natten och morgonen eftersom det var fest med stort F när vi gick in ett nytt sekel. Att jag befann mig på Medborgarplatsen runt halv sex på morgonen och köpte kebab är helt säkert, det finns det vittnen på.
Taxichauffören slog på taxametern och framkörningsavgiften var 150:-, det minns jag, och herregud, vem kunde tjafsa om nåt sånt när vi andades luften i ett nytt århundrade? Han hade ju suttit och kört fyllon hela natten när vi andra, som inte körde bil på millennieskiftet, öppnade upp korkar på vinflaskorna och dansade till Bowie och P J Harvey. Jag hade en pälsmössa, nyinköpt för säsongen, som jag vägrade ta av på lägenhetsfesten. Svetten rann i ansiktet och nacken på grund av den där mössan, men den var så snygg och dessutom visste jag att den skulle funka som hjälm (skydd mot slag mot huvudet) om olyckan var framme.
Alla som vet något om tärningsteori inser ändå att oddsen är rätt låga på att skit kan hända en nyårsnatt, speciellt om det ska till ett skifte mellan århundraden. Så jag behöll pälsmössan (fejk, givetvis) på. Patrik kan intyga att det är sant, mössan satt på huvudet hela natten.
"Den här baksmällan vet jag inte om jag kan hantera", sa jag till M på Medborgarplatsen.
"Menar du den du fixat med hjälp av alkohol, eller pratar vi mer metaforiskt här, och menar baksmällan av att inte längre befinna oss på nittonhundratalet?"
"Du vet, hur många människor brukar prata om att ta en vit månad i januari?"
"Ja."
"Det är ett nytt år, man vill börja om, göra rätt, och så vidare."
"Ja."
"Jag vill ta ett vitt sekel", sa jag. "Hela mänskligheten borde ta ett vitt sekel. Börja om och göra rätt, leva i fred, äta mer grönsaker, köra mindre bil, sluta slåss, inte förstöra miljön, läsa mer böcker, hångla mycket, älska varandra, jobba med saker som ger energi, konsumera mindre skit, konsumera mindre kläder, sluta borra efter olja i Arktis, lyssna på bättre musik, klimatkompensera sina flygresor...."
Nu är det 2017. Riktigt som jag önskade där i det första morgonljuset i det nya århundradet har det inte blivit. Mänskligheten har struntat i att ta ett vitt sekel. Kanske laddar vi för nästa etthundra år istället, vem vet. Men jag minns morgonen efter nittiotalet, det är faktiskt inget struntprat.
/Peo
Taxichauffören slog på taxametern och framkörningsavgiften var 150:-, det minns jag, och herregud, vem kunde tjafsa om nåt sånt när vi andades luften i ett nytt århundrade? Han hade ju suttit och kört fyllon hela natten när vi andra, som inte körde bil på millennieskiftet, öppnade upp korkar på vinflaskorna och dansade till Bowie och P J Harvey. Jag hade en pälsmössa, nyinköpt för säsongen, som jag vägrade ta av på lägenhetsfesten. Svetten rann i ansiktet och nacken på grund av den där mössan, men den var så snygg och dessutom visste jag att den skulle funka som hjälm (skydd mot slag mot huvudet) om olyckan var framme.
Alla som vet något om tärningsteori inser ändå att oddsen är rätt låga på att skit kan hända en nyårsnatt, speciellt om det ska till ett skifte mellan århundraden. Så jag behöll pälsmössan (fejk, givetvis) på. Patrik kan intyga att det är sant, mössan satt på huvudet hela natten.
"Den här baksmällan vet jag inte om jag kan hantera", sa jag till M på Medborgarplatsen.
"Menar du den du fixat med hjälp av alkohol, eller pratar vi mer metaforiskt här, och menar baksmällan av att inte längre befinna oss på nittonhundratalet?"
"Du vet, hur många människor brukar prata om att ta en vit månad i januari?"
"Ja."
"Det är ett nytt år, man vill börja om, göra rätt, och så vidare."
"Ja."
"Jag vill ta ett vitt sekel", sa jag. "Hela mänskligheten borde ta ett vitt sekel. Börja om och göra rätt, leva i fred, äta mer grönsaker, köra mindre bil, sluta slåss, inte förstöra miljön, läsa mer böcker, hångla mycket, älska varandra, jobba med saker som ger energi, konsumera mindre skit, konsumera mindre kläder, sluta borra efter olja i Arktis, lyssna på bättre musik, klimatkompensera sina flygresor...."
Nu är det 2017. Riktigt som jag önskade där i det första morgonljuset i det nya århundradet har det inte blivit. Mänskligheten har struntat i att ta ett vitt sekel. Kanske laddar vi för nästa etthundra år istället, vem vet. Men jag minns morgonen efter nittiotalet, det är faktiskt inget struntprat.
/Peo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar