Sista tredjedelen av ett liv.

Det finns en tid för arbete, det erkänner jag. När resultatet som blir efter åtta timmars skrivande faktiskt är värt det. Om ryggen värker, eller om huvudet känns tungt, så spelar det ingen större roll, för du ser texten växa, bli sin egen, definitivt bli något som den aldrig var tänkt att bli, och det är precis som det ska vara.

J sa alltid: Skriv ditt synopsis, håll dig till det, och förstå sedan att boken kommer att bli något annat.

Efteråt blir det så konstigt, när någon försöker prata med mig om texten. Alla frågor, jag har sällan några svar. Sist fick jag avbryta och säga: Snälla, du måste tro mig, jag är inte arrogant, men din läsupplevelse är din. Varför vill du förstöra den genom att höra vad jag anser om saken?

Göra något annat. Bryta mot det jag redan känner. Viktigt nu, att göra något annat.

Sista tredjedelen av ett liv bör innehålla massor av förvåning, det är min övertygelse.

Är fortfarande svag för naturporr, det verkar aldrig gå över. Hatar att flyga, blir bara räddare med åren, men gör det till slut eftersom platserna jag vill besöka alltid ligger på andra sidan.

"Om du fick ta med dig en bok....", börjar J, som alltid när det ska drömmas sig bort.

"Då tog jag med den jag för tillfället läser", svarar jag.

"Och det är?"

"Samlade noveller av Raymond Carver."

"Bra?"

"Ja, mycket."

"Jag vet precis hur det kommer att bli", fortsätter J. "Du kommer läsa ut novellerna och så har du tagit massor av anteckningar, trots att du sa att du inte skulle, och sen är det någon som säger något i en bar eller på ett café som du råkar överhöra och så föds en idé hos dig till det som måste bli din sjätte roman."

"Nej nej nej, jag ska bara surfa och hänga på stranden. Inget annat."

"Lägg av. Och plötsligt så kommer du säga att Carver är helt briljant och så kommer du kopiera honom i första utkastet och sedan är I jättesträng mot dig när hon läser manuset och så skriver du om det på ditt sätt och sedan är du klar."

"Jaha, det säger du?"

"Peo, du är så förutsägbar."