Kalifornien brinner och bilderna på tv liknar apokalypsen, så som jag föreställer mig att den ser ut när den når ända hit, eller var vi nu än befinner oss. Det är stadiet innan tillståndet som Cormac McCharthy beskriver i Vägen, gissningsvis den bästa bok som någonsin skrivits om jordens sista suck. I den boken är allting kallt, men man fattar ju att innan den kylan tog över landskapet så var det hett som fan.
"Jag har slutat flyga, äta kött, dricka sprit, köra SUV, köpa jeans och använda sköljmedel när jag tvättar", säger Bodil en eftermiddag i november när vi träffas vid en bardisk i Vasastan.
"Okej", svarar jag. "Det är bra, det kan kanske förlänga pinan för mänskligheten en smula. Jag menar, vi ska ju ändå dö, eller hur? Det kommer inte ditt flygvägrande att ändra på."
"Nej, det förstås", svarar hon. "Dessutom är det så att resten av mänskligheten fortsätter att flyga, äta kött, dricka sprit, köra SUV, köpa jeans och använda sköljmedel när de tvättar. Så vad bryr sig jorden om vad jag hittar på?"
"Det sjuka är att amerikanerna som flyr från elden nu lägger inte ihop ett och ett. Det är bara ovanligt torrt i Kalifornien, säger de. Bränderna har absolut inget emot att de har huggit ner all växtlighet för att få plats med sina mansions och kört bensinslukande bilar och konsumerat bärs och kött och naturresurser i sådan utsträckning så att ingenting längre kan leva där ute."
"Och samtidigt låter du så beskäftig när du säger det", fyller Bodil på. "Som om vi skulle vara bättre i Sverige?"
"Det är sant. Vi bara skiter i alltsammans, kollektivt. Det är en mänsklig rättighet att flyga till Thailand och äga tolv par jeans och dricka latte ur mugg flera gånger om dagen. Inga jävla miljöpartister ska få komma och säga åt oss vad vi ska göra."
"Vi vill dö", ryter Bodil med dallrande stämma. "Vi vill dö."
Just då går bartendern förbi oss och hör det sista som hon säger. Han stannar upp i steget och ser förskräckt ut.
"Kan ni vara så vänliga att dö nån annanstans?" säger han och ser ut att mena det. "Antingen det, eller så får ni fanimej beställa varsin vodka tonic omedelbums och hålla käften. Ni skrämmer de andra gästerna."
Så jag beställer två vodka tonic. Bartendern kommer med drinkarna.
"Bodil, jag vet att du sa att du har slutat dricka sprit, så jag tar väl båda två, då?"
Hon rycker på axlarna och rycker åt sig det ena glaset.
"Jag har börjat igen", säger hon.
"Jag har slutat flyga, äta kött, dricka sprit, köra SUV, köpa jeans och använda sköljmedel när jag tvättar", säger Bodil en eftermiddag i november när vi träffas vid en bardisk i Vasastan.
"Okej", svarar jag. "Det är bra, det kan kanske förlänga pinan för mänskligheten en smula. Jag menar, vi ska ju ändå dö, eller hur? Det kommer inte ditt flygvägrande att ändra på."
"Nej, det förstås", svarar hon. "Dessutom är det så att resten av mänskligheten fortsätter att flyga, äta kött, dricka sprit, köra SUV, köpa jeans och använda sköljmedel när de tvättar. Så vad bryr sig jorden om vad jag hittar på?"
"Det sjuka är att amerikanerna som flyr från elden nu lägger inte ihop ett och ett. Det är bara ovanligt torrt i Kalifornien, säger de. Bränderna har absolut inget emot att de har huggit ner all växtlighet för att få plats med sina mansions och kört bensinslukande bilar och konsumerat bärs och kött och naturresurser i sådan utsträckning så att ingenting längre kan leva där ute."
"Och samtidigt låter du så beskäftig när du säger det", fyller Bodil på. "Som om vi skulle vara bättre i Sverige?"
"Det är sant. Vi bara skiter i alltsammans, kollektivt. Det är en mänsklig rättighet att flyga till Thailand och äga tolv par jeans och dricka latte ur mugg flera gånger om dagen. Inga jävla miljöpartister ska få komma och säga åt oss vad vi ska göra."
"Vi vill dö", ryter Bodil med dallrande stämma. "Vi vill dö."
Just då går bartendern förbi oss och hör det sista som hon säger. Han stannar upp i steget och ser förskräckt ut.
"Kan ni vara så vänliga att dö nån annanstans?" säger han och ser ut att mena det. "Antingen det, eller så får ni fanimej beställa varsin vodka tonic omedelbums och hålla käften. Ni skrämmer de andra gästerna."
Så jag beställer två vodka tonic. Bartendern kommer med drinkarna.
"Bodil, jag vet att du sa att du har slutat dricka sprit, så jag tar väl båda två, då?"
Hon rycker på axlarna och rycker åt sig det ena glaset.
"Jag har börjat igen", säger hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar