Och plötsligt på loppisen så börjar Bodil plocka upp mina lofi-skivor. Beck. Pavement. Mountain Goats. De ligger på bordet, bredvid barnens leksaker och hon verkar mena allvar med att försöka sälja dem.
"Det där är mitt liv", försöker jag. "Vi träffades till den där musiken. Hur kan du vara så osentimental med de där skivorna?"
"Det är jag inte", svarar Bodil. "Det är dags för nästa generation att träffas till den där musiken och sova över hos varandra och bilda familj."
"Kom igen. Det här är Karlbergsvägen", svarar jag. "Finns inte en käft under femtio som har råd att bo här. Det blir inga barn gjorda."
"Vi har ingen stereo", säger Bodil.
"Det var just det jag tänkte snacka med dig om. Jag vill försöka hitta en billig här på loppisen idag."
"Vi ska sälja, inte köpa."
Jag rafsar ner varenda platta från bordet i en trunk. Kommer inte på fråga att vi säljer mina skivor.
"Du, Pavement köpte jag", säger hon.
Skammen och förnedringen när jag inser att hon har rätt. Det var hon som köpte deras sista studioalbum och som vi spelade sönder och samman i den lilla lägenheten nere vid Humlegården. Vi hade en madrass på golvet och Pavements sista studioalbum. Vi behövde inget mer.
SkivsamlarLasse kommer förbi och frågar om vi har några cd:s vi vill bli av med. SkivsamlarLasse är lite knäpp, fast det är inget allvarligt, han har bara druckit för många starköl i sina dagar, men han älskar musik och köper upp allt och jag vet faktiskt inte vad han gör med skiten men jag säger att nej vi har inga skivor, men Bodil hon sliter trunken ur händerna på mig och kastar den över bordet till SkivsamlarLasse och skriker åt honom spring spring spring och SkivsamlarLasse lägger benen på ryggen och jag rusar efter, men han är snabb den jäveln och snart är han försvunnen i folkmyllret.
"Jag går i celibat i sex månader", säger jag till Bodil när jag kommer tillbaka. "Du kommer inte att få något på ett halvår."
"Åhå vad rädd jag blir", säger Bodil och lyfter på sin tröja och flashar en ny bh som hon har köpt.
"Det där är mitt liv", försöker jag. "Vi träffades till den där musiken. Hur kan du vara så osentimental med de där skivorna?"
"Det är jag inte", svarar Bodil. "Det är dags för nästa generation att träffas till den där musiken och sova över hos varandra och bilda familj."
"Kom igen. Det här är Karlbergsvägen", svarar jag. "Finns inte en käft under femtio som har råd att bo här. Det blir inga barn gjorda."
"Vi har ingen stereo", säger Bodil.
"Det var just det jag tänkte snacka med dig om. Jag vill försöka hitta en billig här på loppisen idag."
"Vi ska sälja, inte köpa."
Jag rafsar ner varenda platta från bordet i en trunk. Kommer inte på fråga att vi säljer mina skivor.
"Du, Pavement köpte jag", säger hon.
Skammen och förnedringen när jag inser att hon har rätt. Det var hon som köpte deras sista studioalbum och som vi spelade sönder och samman i den lilla lägenheten nere vid Humlegården. Vi hade en madrass på golvet och Pavements sista studioalbum. Vi behövde inget mer.
SkivsamlarLasse kommer förbi och frågar om vi har några cd:s vi vill bli av med. SkivsamlarLasse är lite knäpp, fast det är inget allvarligt, han har bara druckit för många starköl i sina dagar, men han älskar musik och köper upp allt och jag vet faktiskt inte vad han gör med skiten men jag säger att nej vi har inga skivor, men Bodil hon sliter trunken ur händerna på mig och kastar den över bordet till SkivsamlarLasse och skriker åt honom spring spring spring och SkivsamlarLasse lägger benen på ryggen och jag rusar efter, men han är snabb den jäveln och snart är han försvunnen i folkmyllret.
"Jag går i celibat i sex månader", säger jag till Bodil när jag kommer tillbaka. "Du kommer inte att få något på ett halvår."
"Åhå vad rädd jag blir", säger Bodil och lyfter på sin tröja och flashar en ny bh som hon har köpt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar