Vi tar nya tag på måndag, Matilda.

Det var när jag hade som mest att göra på kontoret som Matilda knäckte idén med fängelset.

"Om du hamnar på kåken en månad så hinner du med", sa hon.

Och hon hade rätt! Om ordningsmakten burade in mig fyra veckor så skulle jag äntligen hinna beta av pappershögarna som täckte skrivbordet.

"Det känns kontraproduktivt på något sätt", svarade jag. "Men det är väl bara en känsla."

"Herregud, alla dessa människor med sina magkänslor. Magkänsla mig hit och magkänsla mig dit. Låt det sunda förnuftet råda."

"Och hamna i fängelse?"

Matilda var för övrigt helt uppe i det blå, för hon hade träffat en ny kille som hon var förälskad i och hennes pappershögar växte också, minst sagt, eftersom hon var upptagen av kärlek istället. Vi två var förlorade på varsitt håll och en dag stod chefen i dörren och sa att det här går inte, ni får sluta båda två, packa era väskor och gå för ni är ersatta av två konsulter som kostar dubbelt så mycket som ni men som gör jobbet dubbelt så fort.

"Blir inte det exakt samma sak då?" frågade jag men fick inget svar.

Matilda stack till Las Vegas med sin nya kille och om jag förstår saken rätt så lurade han henne på allt hon ägde och inte ägde och de gjorde slut där borta och han försvann och Matilda fick hjälp med en flygbiljett tillbaka till Stockholm och sedan träffades vi i Björns Trädgård och jag frågade henne hur läget var.

"Jag säger så här: Om en man säger att han är guds gåva till kvinnorna, då är det bäst att du dubbelkollar det med Gud innan du tror honom."