Sen ringer Z och berättar att hon har blivit dumpad av sin kändis. Varför hon ringer till mig för att säga det vet jag inte, men jag tänker inte ta reda på det heller.
"Fast säg nu vem han är."
"Var. Vem han var."
Eftersom jag om någon vet att Z kan få för sig precis vad som helst, så tänker jag direkt att hon har haft ihjäl honom. Troligen har hon tappat upp ett varmt bad och gett honom ett glas vin och sedan kopplat in brödrosten i strömuttaget för rakapparaten och slängt ner brödrosten i vattnet.
"Nej, han lever fortfarande", säger hon. "Fast jag funderar på att sätta ett pris på hans huvud."
"Du behöver verkligen inte ringa mig och säga det här", försöker jag. "Jag lever ett annat liv än det du gör. Jag är trist och avstängd och vad det nu var du sa att jag var. Jag har ett svagt hjärta."
"Du behöver en omgång".
"Nej. Det behöver jag inte."
"Jag kommer över nu. Du ska få en omgång."
Z lägger på och jag försöker inte ringa upp henne igen. Det är kört. Jag vet att hon menar vad hon säger. Men jag tänker inte ge mig utan flykt. Så jag får på mig ett par jeans och en jacka och lämnar lägenheten. Låser noga. Springer ut bakvägen och rusar över bakgården och kommer ut på Dalagatan istället för på framsidan och sedan lägger jag bara benen på ryggen och springer och springer och springer. En gammal man med rullator står i vägen, väntar på sin färdtjänst kanske och jag ser honom för sent och rusar rakt in i honom. Det är ingen vacker syn.
Jag ber om ursäkt och hjälper mannen upp och kontrollerar att båda våra lårbenshalsar fortfarande funkar. Sedan springer jag vidare, upp till cafét i Vanadisrondellen, där kliver jag in andfådd och ledsen och köper en kaffe och sätter mig vid ett bord. Dansken bakom kassan tittar på mig.
"Kvinnobekymmer?" frågar han.
Hur. Kunde. Du. Veta?
Jag har slagit av ljudet på min telefon, men jag ser hur Z ringer mig gång på gång nu. Displayen lyser upp hela tiden. Jag räknar till tio, tjugo, trettio, trettiosju gånger innan hon slutar försöka få mig att svara. Då pustar jag ut. Får äntligen lite ro. Sedan kommer hennes sms:
Hur kan du tacka nej till lite ligga? Och jag som tänkte belöna dig efteråt genom att avslöja kändisens namn.
"Fast säg nu vem han är."
"Var. Vem han var."
Eftersom jag om någon vet att Z kan få för sig precis vad som helst, så tänker jag direkt att hon har haft ihjäl honom. Troligen har hon tappat upp ett varmt bad och gett honom ett glas vin och sedan kopplat in brödrosten i strömuttaget för rakapparaten och slängt ner brödrosten i vattnet.
"Nej, han lever fortfarande", säger hon. "Fast jag funderar på att sätta ett pris på hans huvud."
"Du behöver verkligen inte ringa mig och säga det här", försöker jag. "Jag lever ett annat liv än det du gör. Jag är trist och avstängd och vad det nu var du sa att jag var. Jag har ett svagt hjärta."
"Du behöver en omgång".
"Nej. Det behöver jag inte."
"Jag kommer över nu. Du ska få en omgång."
Z lägger på och jag försöker inte ringa upp henne igen. Det är kört. Jag vet att hon menar vad hon säger. Men jag tänker inte ge mig utan flykt. Så jag får på mig ett par jeans och en jacka och lämnar lägenheten. Låser noga. Springer ut bakvägen och rusar över bakgården och kommer ut på Dalagatan istället för på framsidan och sedan lägger jag bara benen på ryggen och springer och springer och springer. En gammal man med rullator står i vägen, väntar på sin färdtjänst kanske och jag ser honom för sent och rusar rakt in i honom. Det är ingen vacker syn.
Jag ber om ursäkt och hjälper mannen upp och kontrollerar att båda våra lårbenshalsar fortfarande funkar. Sedan springer jag vidare, upp till cafét i Vanadisrondellen, där kliver jag in andfådd och ledsen och köper en kaffe och sätter mig vid ett bord. Dansken bakom kassan tittar på mig.
"Kvinnobekymmer?" frågar han.
Hur. Kunde. Du. Veta?
Jag har slagit av ljudet på min telefon, men jag ser hur Z ringer mig gång på gång nu. Displayen lyser upp hela tiden. Jag räknar till tio, tjugo, trettio, trettiosju gånger innan hon slutar försöka få mig att svara. Då pustar jag ut. Får äntligen lite ro. Sedan kommer hennes sms:
Hur kan du tacka nej till lite ligga? Och jag som tänkte belöna dig efteråt genom att avslöja kändisens namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar