Cyklar i regnet på Birger Jarlsgatan och får sladd i korsningen Odengatan och jag vet inte exakt vad jag tänker när jag flyger över motorhuven, men troligen säger jag farväl till mina barn.
"Hjälmen räddade mig", säger jag till Greger en timma senare när vi sitter på Non Solo.
"Du är oskadd alltså?"
"Ja. Jag kunde resa mig upp. Först gjorde jag värsta Hollywood-flygningen genom luften rätt ner i asfalten och sedan reste jag mig upp."
"Kommer du ihåg att Don Johnson brukade flyga så och sedan resa sig? I Miami Vice."
"Det som var mest fantastiskt med det var ju att hans vita kostym aldrig fick fläckar", säger jag.
"Jag har ägnat tolv år av mitt liv till att försöka leta reda på Don Johnsons skräddare", svarar Greger. "Utan att lyckas. Jag skulle göra vad som helst för en vit, fläcksäker Miami Vice-kostym."
Bilisten som körde på mig på Birger Jarlsgatan rusade ut ur bilen och plockade upp checkhäftet. Han frågade mig hur mycket och jag svarade omtöcknad att åttatusen kändes rimligt. Så det fick jag. Då parkerade jag cykeln mot en lyktstolpe och gick in på närmaste bank och löste in checken.
"Du säljer dig alltid för billigt", säger Greger. "Ditt skelett är värt mer."
Tyvärr inser jag för sent att jag har planterat en ny affärsidé hos Greger. Redan samma eftermiddag köper han en skruttig cykel och ger sig ut i trafiken, för att tjäna pengar. Jag ber att få återkomma om hur det fortlöper.
"Hjälmen räddade mig", säger jag till Greger en timma senare när vi sitter på Non Solo.
"Du är oskadd alltså?"
"Ja. Jag kunde resa mig upp. Först gjorde jag värsta Hollywood-flygningen genom luften rätt ner i asfalten och sedan reste jag mig upp."
"Kommer du ihåg att Don Johnson brukade flyga så och sedan resa sig? I Miami Vice."
"Det som var mest fantastiskt med det var ju att hans vita kostym aldrig fick fläckar", säger jag.
"Jag har ägnat tolv år av mitt liv till att försöka leta reda på Don Johnsons skräddare", svarar Greger. "Utan att lyckas. Jag skulle göra vad som helst för en vit, fläcksäker Miami Vice-kostym."
Bilisten som körde på mig på Birger Jarlsgatan rusade ut ur bilen och plockade upp checkhäftet. Han frågade mig hur mycket och jag svarade omtöcknad att åttatusen kändes rimligt. Så det fick jag. Då parkerade jag cykeln mot en lyktstolpe och gick in på närmaste bank och löste in checken.
"Du säljer dig alltid för billigt", säger Greger. "Ditt skelett är värt mer."
Tyvärr inser jag för sent att jag har planterat en ny affärsidé hos Greger. Redan samma eftermiddag köper han en skruttig cykel och ger sig ut i trafiken, för att tjäna pengar. Jag ber att få återkomma om hur det fortlöper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar