Råbiffen på Tennstopet kommer i olika varianter.

P står i hörnet Dalagatan/Odengatan och hoppar när jag kommer.

"Var har du varit?" frågar han. "Jag har väntat skitlänge."

Jag tittar på klockan, ser att jag är fyra minuter för tidig. 

"Jag har inte gjort något fel", svarar jag. "Jag är här nu."

P vet att jag har rätt, men han är ändå inte nöjd.

"Varför kan man inte införa en akademisk kvart åt andra hållet?" frågar han rätt ut i luften. "Om vi säger att vi ska ses två, så kommer du kvart i två."

Vi beställer råbiff och starköl på Tennstopets trottoar av hon servitrisen som är en del av inventarierna och när ölen kommer in kan P äntligen slappna av. Hans ansikte blir mjukare.

"Jag gick hem med henne en gång", säger han när vi blir ensamma.

"Va? När då?"

"Ett par år sedan. Vi gick hem till henne. Satt i hennes kök och drack klostervin och köksgrappa. Bara dryck av absolut sämsta kvalité."

"Det låter härligt."

"Sjukt att hon inte känner igen mig", fortsätter P. "Så blaskigt blev det inte och jag har varit här en del genom åren efter det."

"Hon är bara proffsig, det är allt."

"Jag tror hon loskar i min råbiff, men inte i din."

Maten kommer in. Det är hon som bär in den och ställer den på bordet. Vi plockar upp våra bestick och börjar äta.

"Smakar det bra?" frågar P.