Den ständiga jakten på en plot.

Evelina behöver stoff till sin kommande roman, men det är blankt, hon har inget säger hon. Då säger Greger att hon kan starta en firma, kanske bli privatdeckare, ta sig an ett fall eller två.

"Och så är det klart", säger han.

Jag vet redan att det här är världens sämsta idé. Jag vet också att Evelina kommer nappa på den, eftersom hon är tillräckligt fucked up för att lyssna på vad Greger har att säga. Och jag vet också att på något vis kommer detta att drabba mig.

"Peo", säger Evelina.

"Evelina", svarar jag.

"Nu har jag det."

helvetehelvetehelvetehelvetehelvetehelvete

"Jag tänker ta mig an ett fall eller två som privatdeckare. Sen kan jag skriva om det."

Det ser faktiskt ut som om hon redan har glömt att det var Greger som kläckte idén. Greger sitter och myser och ler och har ölmustasch och Evelina blir på gott humör och bjuder på en runda.

"Jag följer med dig till andra länder som TURNÉLEDARE", säger jag, "men jag tänker inte sitta i trappuppgångar och smyga på folk och sånt skit. Jag har en egen bok att skriva."

"Lägg av, det blir spännande. Vi hjälper någon i knipa, känner fjärilarna i magen, äter kass mat i något gatukök och har walkie talkies."

Tre dagar senare ringer hon och säger att hon kanske har något. Tydligen är det en av hennes väninnor som misstänker att maken är otrogen och vill sätta Evelina och mig som spanare på honom. Enda anledningen till att jag följer med Evelina i hennes bil samma kväll, är för att jag måste prata henne ur det, jag måste få henne att lägga ner innan det blir allvar.

"Man skuggar inte folk hur som helst. Du vet ingenting om det här, du har ingen erfarenhet."

"Shh, nu kommer han ut ur porten", säger hon.

Och visst, där kommer han. Plötsligt undrar jag vart han är på väg. Det kan väl inte skada att följa efter. Göra det förbjudna.