Lite människor bara, som växlar några ord.

Cykelkedjan hoppade mitt i rusningstrafiken och först tänkte jag att det inte var så farligt, men sedan upptäckte jag bussen som låg en meter bakom mig och det slutade med att jag fick styra upp på trottoaren och krascha rätt in i ett cykelställ, för att inte bli krossad.

Där står jag med en kvaddad cykel och skrapsår på båda armarna och gråter för att det gör så ont. En man kommer fram till mig.

"Du borde verkligen ha cykelhjälm. Jag skulle aldrig cykla utan hjälm", säger han.

Sedan går han igen. Jag vet inte vad jag ska göra med den informationen han nyss gav mig. Lämnar cykeln bakom mig, går in i en leksaksaffär som är öppen, fram till kassan. En kvinna tittar upp.

"Nej, jag växlar inte sedlar och du får inte låna toaletten."

"Jag har skadat mig. Kan jag få lite papper?"

"Nej, sa jag. Jag växlar inte sedlar och du får inte låna toaletten."

Jag överväger att plocka ner det dyraste legot från hyllan och köpa det, bara för att hon ska lyssna på vad jag säger. Istället backar jag ut ur affären. Ute på trottaren stöter jag ihop med en gammal bekant.

"Tjena", säger han. "Måste rusa. Har ett möte som börjar strax."

"Jag med", svarar jag.

"Ska du på maskerad?" frågar han och försvinner innan jag hinner svara.

Jag sätter mig på en uteservering och dricker en kopp kaffe. Snart kommer renhållningsarbetarna och lyfter upp den kvaddade cykeln på en pick up och sedan kör de iväg med den. Det är som om ingenting har hänt.