I något svagt ögonblick har jag lovat Greger att han ska få träffa Evelina. Att jag ska se till så de sammanstrålar.
"Vi kan låtsas att det är för att jag vill att hon ska signera en bok åt mig."
"Greger. Du sa att det var därför du ville träffa henne."
"I krig och litteratur är allt tillåtet", säger Greger.
Vi går på Kungsgatan och är strax framme vid Rigoletto. Jag vet att Evelina redan sitter där och väntar, för hon instagrammade just rödvinsglaset hon har framför sig på bordet. Hon vinkar glatt åt oss när vi kommer in i lokalen. Greger har satt på sig finkostym och lagt håret bakåt med vax. Vi slår oss ner och det blir kindpussar osv osv.
"Så det här är Greger", säger Evelina och tittar på honom.
Evelina har en ful ovana att prata om folk i tredje person, samtidigt som hon pratar till dem. Jag vet inte, det kanske är en sån där författaregrej som hon håller på med. Greger ska precis öppna munnen och svara henne, men hon fortsätter:
"Jag måste bara berätta vad som hände mig igår", fortsätter hon. "Du får prata sen", säger hon till Greger och tystar honom med handen i luften. "Jag råkade slå av en kran i köket igår, när jag skulle tappa upp vatten i diskhon."
"Hur då?" frågar jag. "Hur slår man av en kran?"
"Nej men den satt lite hårt så jag hämtade en hammare och klippte till."
"Okej."
"Så då började vattnet spruta ut över golvet och jag fick panik. Jag ringde till min förläggare och frågade vad jag skulle göra."
"Varför ringde du till din förläggare?" frågar Greger. Han vill komma in i samtalet.
"Älskling", säger hon och tittar på honom tills han rodnar, "jag ringer alltid min förläggare när det är kris."
Sedan berättar hon att förläggaren i sin tur fick ringa efter en rörmokare, som kom efter en halvtimme och fick stopp på vattnet nästan direkt. Det visade sig vara en gammal klasskompis till Evelina, Claes, som hon haft en crush på i åttan.
"Han reste sig från golvet och så kysste han mig", säger hon.
Greger och jag säger inget. Vad ska vi säga? Servitören kommer till bordet och undrar om vi vill beställa. Jag tittar på Greger, som säger att han inte är hungrig. Evelina och jag beställer mat och vin, Greger säger att han måste gå på toaletten och så gör han det.
"Du sårar honom", säger jag.
"Vadå? Jag ska signera hans bok, jag lovar", svarar Evelina.
"Vi kan låtsas att det är för att jag vill att hon ska signera en bok åt mig."
"Greger. Du sa att det var därför du ville träffa henne."
"I krig och litteratur är allt tillåtet", säger Greger.
Vi går på Kungsgatan och är strax framme vid Rigoletto. Jag vet att Evelina redan sitter där och väntar, för hon instagrammade just rödvinsglaset hon har framför sig på bordet. Hon vinkar glatt åt oss när vi kommer in i lokalen. Greger har satt på sig finkostym och lagt håret bakåt med vax. Vi slår oss ner och det blir kindpussar osv osv.
"Så det här är Greger", säger Evelina och tittar på honom.
Evelina har en ful ovana att prata om folk i tredje person, samtidigt som hon pratar till dem. Jag vet inte, det kanske är en sån där författaregrej som hon håller på med. Greger ska precis öppna munnen och svara henne, men hon fortsätter:
"Jag måste bara berätta vad som hände mig igår", fortsätter hon. "Du får prata sen", säger hon till Greger och tystar honom med handen i luften. "Jag råkade slå av en kran i köket igår, när jag skulle tappa upp vatten i diskhon."
"Hur då?" frågar jag. "Hur slår man av en kran?"
"Nej men den satt lite hårt så jag hämtade en hammare och klippte till."
"Okej."
"Så då började vattnet spruta ut över golvet och jag fick panik. Jag ringde till min förläggare och frågade vad jag skulle göra."
"Varför ringde du till din förläggare?" frågar Greger. Han vill komma in i samtalet.
"Älskling", säger hon och tittar på honom tills han rodnar, "jag ringer alltid min förläggare när det är kris."
Sedan berättar hon att förläggaren i sin tur fick ringa efter en rörmokare, som kom efter en halvtimme och fick stopp på vattnet nästan direkt. Det visade sig vara en gammal klasskompis till Evelina, Claes, som hon haft en crush på i åttan.
"Han reste sig från golvet och så kysste han mig", säger hon.
Greger och jag säger inget. Vad ska vi säga? Servitören kommer till bordet och undrar om vi vill beställa. Jag tittar på Greger, som säger att han inte är hungrig. Evelina och jag beställer mat och vin, Greger säger att han måste gå på toaletten och så gör han det.
"Du sårar honom", säger jag.
"Vadå? Jag ska signera hans bok, jag lovar", svarar Evelina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar