Turnéledare

"Jag vet", säger Evelina en dag senare på telefon. "Du kan bli min turnéledare."

"Allvarligt. Säljer du så mycket böcker så att du har råd med en turnéledare?"

Hon skäms när hon måste medge att det gör hon. Jag inser att jag inte vet ett smack om henne längre. Evelina har tagit ett kliv och jag har inte hängt med.

"Så vill du? Du får sätta ihop schemat och hålla reda på mig."

"Fy fan alltså. Jag ska behöva jaga dig på olika hotellrum i Frankrike, knacka dörr och sparka upp dig ur främmande mäns sängar, är det vad du ber mig om?"

"Ja."

"Okej. Jag gör det."

Så vi sätter oss på planet till Paris, för att hon ska träffa två förlag och en litterär agent och sedan ska hon vara med i en talkshow och hinna med två andra framträdanden också (vilket är mitt jobb att se till att hon fixar.) Evelina ser sylvass ut i svart polo.

"Sist fick jag en försmådd hustru på halsen", säger hon och beställer in gin och jordnötter av flygvärdinnan. "Se till så att det inte händer igen."

"Kan du inte kolla vilka som är gifta och inte?"

"Du var inte med. Du såg inte hans tvättbräda."

"Jesus Kristus."

"Något sånt, ja."

Resten av resan tvingar hon mig att läsa trettio sidor på ett manus hon har börjat arbeta på. Det ingår i arbetsuppgifterna, säger hon, och nu får jag dessutom bra betalt för att göra det. Förr om åren gjorde jag det ändå.

"Men be mig inte läsa vad du skriver Peo", fortsätter hon, "jag hinner inte läsa andras texter längre."

"Snart ber du mig väl testa maten åt dig innan? Som Cleopatras munskänk?"

Kapten säger att vi går ner för landning. One day we live in Paris, i promise, i´m on it sjunger Evelina när vi sjunker genom molnen och jag tror henne, jag tror hon fixar det åt oss.