Världsrekord i dumheter.

"Kom över och ät lite tårta", säger Greger.

Han har fått sparken - igen - och sitter hemma i lägenheten. Hans tidigare arbetskamrater har precis varit där med tårta och firat av honom. Jag slår mig ner på en köksstol.

"Okej", säger Greger. "Jag har citrontårta, prinsesstårta, en chokladtårta och så kakor. Vad vill du ha?"

"Ställ fram allt så tar jag lite av varje", svarar jag eftersom jag alltid haft en söt tand.

Klockan är strax efter tio på förmiddagen och jag inser att det här är min lunch. Och kanske min middag. Troligen behöver jag aldrig äta mer i hela mitt liv, efter min tredje bit chokladtårta.

"Kicken alltså?" säger jag.

"Chefen säger att det beror på att det har fattats pengar i kassan för många gånger, men jag vet att det beror på brännbollen i förra veckan."

"Får jag gissa? Du blev för full och slog någon i skallen med brännbollsträt?"

"Nix. Men chefens fru var där och hon blev för full däremot och så började hon och han gräla och det slutade med att jag tog hennes parti, när jag tyckte att han var oförskämd mot henne."

"Det låter ju som en hjälteinsats."

"Mer tårta? Du har inte testat citrontårtan ännu."

"Men vafan Greger, då kan du ju inte bli uppsagd? Inte om du inte har skyddat en kvinna från hennes elaka make?"

"Jag gick inte lottlös därifrån iallafall", säger han. "Nu sist när det fattades pengar i kassan, så var det verkligen jag som hade gått loss. Dessutom fick jag hans frus telefonnummer, så jag klarar mig."

"Älskar citrontårtan!" säger jag. "Den var faktiskt godast, om du frågar mig."