Hipsterbonden som äger hipstertorpet vi hyrde, ringer och säger att någon av oss har glömt kvar en laptop i huset. Jag inser i samma sekund som han säger det, att någon av oss betyder att det är jag som har glömt den. Jag blir helt iskall inombords.
"Kan du skicka den till Stockholm på något sätt? Jag betalar givetvis."
Men det kan han inte. Han vet inte hur man gör, säger han. Jag hör att han har tullat på sin hampa igen och jag undrar om det verkligen blir någon över att göra olja på. Jag misstänker att hela skörden går åt till privat bruk.
Sen försöker jag förgäves hitta någon som av en slump befinner sig i Sunne och som ska till Stockholm snart och som kan ta med sig min dator. Det är befängt.
"Varför ringer du mig och frågar om jag är i Sunne?" frågar Sara. "Varför skulle jag vara det? Jag är på kontoret på Odenplan!"
"Förlåt. Jag tänkte bara."
"Varför måste du ha datorn så akut? Du får väl åka upp till helgen och hämta den?"
"Mitt nya manus finns i datorn."
Sara försöker säga va? men hon kan inte. Jag hör på hennes tystnad att hon aldrig slutar förvånas över exakt hur korkad jag är.
"Men du har väl manuset sparat på fler ställen? Använder du inte dropbox?"
"Det fanns inget internet i hipstertorpet."
"Det är fan ingen ursäkt. Då får du åka upp till en bensinmack varannan dag och koppla upp dig. Fattar du? Eller, nej det gör du inte."
Så jag hyr en bil och kör upp mot Sunne. Ringer hipsterbonden flera gånger på vägen upp, men han svarar inte. Och när jag kommer fram till torpet, står det nedsläckt och igenbommat eftersom säsongen är över. Det är bara att sätta sig på trappan, samma trappa som jag satt på med min bag-in-box, fullmånen och tuppfäktades med X om vem som hade skrivit den bästa boken. Det är bara ett par veckor sedan, men det känns redan som om år har försvunnit. Hipster/Hampabonden ringer väl tänker jag, fast säker kan jag inte vara. Det kan ta tid. Hängmattan hänger kvar mellan två träd i alla fall, där vi lämnade den. Inser att det är där jag sover i natt.
"Kan du skicka den till Stockholm på något sätt? Jag betalar givetvis."
Men det kan han inte. Han vet inte hur man gör, säger han. Jag hör att han har tullat på sin hampa igen och jag undrar om det verkligen blir någon över att göra olja på. Jag misstänker att hela skörden går åt till privat bruk.
Sen försöker jag förgäves hitta någon som av en slump befinner sig i Sunne och som ska till Stockholm snart och som kan ta med sig min dator. Det är befängt.
"Varför ringer du mig och frågar om jag är i Sunne?" frågar Sara. "Varför skulle jag vara det? Jag är på kontoret på Odenplan!"
"Förlåt. Jag tänkte bara."
"Varför måste du ha datorn så akut? Du får väl åka upp till helgen och hämta den?"
"Mitt nya manus finns i datorn."
Sara försöker säga va? men hon kan inte. Jag hör på hennes tystnad att hon aldrig slutar förvånas över exakt hur korkad jag är.
"Men du har väl manuset sparat på fler ställen? Använder du inte dropbox?"
"Det fanns inget internet i hipstertorpet."
"Det är fan ingen ursäkt. Då får du åka upp till en bensinmack varannan dag och koppla upp dig. Fattar du? Eller, nej det gör du inte."
Så jag hyr en bil och kör upp mot Sunne. Ringer hipsterbonden flera gånger på vägen upp, men han svarar inte. Och när jag kommer fram till torpet, står det nedsläckt och igenbommat eftersom säsongen är över. Det är bara att sätta sig på trappan, samma trappa som jag satt på med min bag-in-box, fullmånen och tuppfäktades med X om vem som hade skrivit den bästa boken. Det är bara ett par veckor sedan, men det känns redan som om år har försvunnit. Hipster/Hampabonden ringer väl tänker jag, fast säker kan jag inte vara. Det kan ta tid. Hängmattan hänger kvar mellan två träd i alla fall, där vi lämnade den. Inser att det är där jag sover i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar