Barfota på Södermalm

Varma sommargator tömda på folk. Trottoaren bränner genom skosulorna. Den här gången blev du kvar trots allt. Nu försöker du le åt det men luften är för tung och torr. Och hon på Pressbyrån tycker inte att du känns exotisk längre.

Plötsligt har du glömt texten till din favoritlåt. Det är nästan overkligt för du har kunnat den utantill i hela ditt liv. Du har burit den med dig överallt men nu är den borta. I nästa andetag har du glömt varför just den sången var så viktig för dig.

Det finns för mycket tid. Dagarna tar aldrig slut. De har inga namn längre. Du har slutat att försöka ha ihjäl dem. Du låter dem bara pågå och gå över i varandra. Det finns ingen att prata med, vare sig under den stekande solen eller mitt i natten när du sitter på balkongen och dricker ditt vin.

Som att ta ett steg åt sidan och sedan inte kunna röra sig tillbaka. Tillbaka finns inte längre som ett alternativ.

Hur går det egentligen till när en människa bestämmer sig för att satsa på sin depression? Som ett jobb. Omfamna den, leva mitt i den, inte försöka göra sig av med den. Nästan längta efter en liten hjärtinfarkt. Hoppas få ligga på sjukhus och få blommor lyckönskningar och besök från långväga håll.

Det är patetiskt, tänker du, men på något vis så är det väldigt bekvämt att vara deprimerad.

Kanske är alla dina vänner hemma i stan men vill inte ge sig till känna? Har du blivit en sån där som folk undviker när de kan? Byter de i själva verket sida på trottoaren och tittar bort och du ser dem inte?

Det är en grym sommar. Det finns inga markiser som skyddar längre. Det går inte att vara utomhus. Det går inte att vara någonstans i sitt eget sällskap. Vad som helst för lite bruten tystnad.

Du växlar några ord med närpolistjockisen. Det är ni två som blivit över. Du hör dig själv säga att alla svin inte bär uniform. Närpolistjockisen undrar om det är dig själv du syftar på. Han vill inte ta i dig med tång. Ingen arrestering här inte.

Du får ett bord på en servering på Skånegatan. När servitrisen kommer med din öl upptäcker du att du inte har några pengar på dig. Hon får bära ut ölen igen.