Tack för ditt mail från Saudiarabien. Det låter intressant och jag tänker noga överväga det, men för tillfället befinner jag mig vid havet i Marocko. Det är jag och måsarna.
Barnen jagar krabbor på stranden och fiskarna försöker prata med mig på franska. Min skoltyska fungerar dåligt. Och min arabiska har allltid varit lite sisådär. Och absolut ingen talar engelska, fiendens språk.
Tror du verkligen att det finns en så stor marknad för handklovar? Som sagt, jag lovar att verkligen fundera på det du skriver. Datorn har tyvärr fått grus i sig när jag använde den som huvudkudde i natt. Det klara himlavalvet ropade på mig, jag ville inte sova inomhus. Därför gick jag ner till båtarna som var uppdragna i stranden och la mig på rygg. Vi får se hur länge till datorn orkar. Jag kanske inte kan skriva mer.
Det står en övergiven kåkstad en bit bort på stranden. Den känns mäktig och overklig. Hus i flera kvarter som är helt tömda på liv och rörelse. Det måste ha bott människor där en gång i tiden. Vad hände med dem? Nu har galna hundar tagit över och skäller om någon nyfiken försöker närma sig. Jag kan inte bara låta det vara. Jag måste dit och måla. Ta med mig bilder hem.
Hoppas du förstår att jag inte tänker satsa en massa pengar på ditt förslag. Trissvinsten har gett mig möjlighet att aldrig mer behöva göra ett ärligt handtag i hela mitt liv. Jag vill bara sitta här just nu och lyssna på Brandon Flowers och räkna vågorna.
Har du inte hört från mig om ett par dagar så skicka ett meddelande på twitter. Telefonen fungerar fortfarande, även om den numera också lever sitt eget liv. Jag får ladda den uppe hos en bussig caféägare som har fått för sig att jag är en hemlig utsänd agent som har kommit för att befria dem.
Vem vet, han kanske har rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar